Jag har skrivit om bistånd tidigare på bloggen. För mig en viktig valfråga, brukar inte avgöra val men jag tycker man kan säga en hel del om ett parti utifrån vilken biståndspolitik partiet har. Tyvärr har flera partier på senaste år velat ge avkall på bistånd, de anser inte det ska vara ett politikområde som ska prioriteras. För mig är detta konstigt. Jag håller med om att bistånd inte kan ensamt kan åstadkomma ekonomisk tillväxt, men jag ser det som en komponent i en sammanhållen utrikespolitik till stöd för mänskliga rättigheter och de fattiga ländernas eget utvecklingsarbete enligt principen ”hjälp till självhjälp” och i linje med politiken för global utveckling. Rivna tullmurar, översyn av jordbrukssubventioner och en fri världshandel är således omistliga inslag i arbetet för en rättvisare värld, med fattigdomsbekämpning som sin högsta prioritet. Nya tendenser till en protektionistisk industri- och handelspolitik, inom och utom EU, bör därför motverkas.
Att vara för bistånd betyder inte att man inte är för en kontroll. Jag tycker att varje biståndskrona ska redovisas och används så effektivt som möjligt i kampen mot fattigdom och förtryck. Vi måste motverka fusk och korruption såväl i Sverige som inom EU, som är en viktig biståndsgivare. Jag anser att dessa problem måste bekämpas effektivare – det av vikt att varje krona och Euro går till rätt ändamål – men det är inte biståndet i sig som ska ifrågasättas, utan kontroll och resultatstyrning.
Jag är stolt över att Alliansregeringen, som första svenska regering, varje år nått upp till enprocentsmålet. Det är min förhoppnings att Sverige ska även fortsatt ha en ambitiös utvecklingspolitik och ett generöst bistånd.
Såhär avslutar jag mitt personvalsmaterial om hur jag vill Sverige ska se ut i framtiden:
Ett Sverige som värnar om bistånd och arbetar för demokratiutveckling och mänskliga rättigheter världen över.