Tillbaka i verkligheten men glömmer inte omvärlden

Intensiv vecka efter att ha varit i USA i 10 dagar, utskottet i full gång där vi börjat behandla budgeten och blir flera debatter i höst. Telias affärer i Uzbekistan har fortsatt diskuterats, min citat nämnts i denna riktigt bra krönika. Debatten om nämndemän har fortsatt, jag kommer sitta i den parlamentariska utredning som tillsatts. Läs det jag bloggat tidigare på ämnet.

Jag ordnade seminarium om hemlöshet med Stadsmissionen, över 100 personer kom till första kammarsalen för att lyssna när detta viktiga ämne diskuterades och Stadsmissionen presenterade sin rapport. På fredagen hade jag EU-nämnden men visade också runt en gymansieklass i riksdagen. De hade massa frågor att ställa! I helgen har jag firat Kris som fyllde 15 år och träffade bland annat de som skrivit Gängmedlem – en annan sida av Sverige samt varit i Malmö och talat.

Efter att ha skrivit en motion om Burma i år igen, denna gång med Roger Haddad och Emil Källström, följde jag upp med att skriva artikel i Frivärlden.

Sverige och omvärlden bör göra sitt yttersta för att stödja de demokratiska krafterna både inne i Burma och i exil, som arbetar för en verklig övergång från diktatur till demokrati.

I årtionden har befolkningen i Burma levt under militärregimens hårda förtryck. Människor har kastats i fängelse för sina åsikter, fördrivs från sina hem och tvingas till arbete på regimens olika ”utvecklingsprojekt”. Kvinnor våldtas systematiskt och barn tvångsrekryteras till armén.

De förändringar som vi nu ser i Burma kan i alla fall delvis sägas komma ifrån en kontinuerlig press från omvärlden med bland annat tydliga sanktioner, krav på frisläppande av Aung San Suu Kyi och övriga politiska fångar, ett fördömande av valet 2010, förslaget om en FN-ledd kommission för att undersöka brott mot mänskligheten och krigsbrott, mm. Den politiska utvecklingen i Burma har de senaste månaderna påvisat flera positiva tecken.

Trots dessa förändringar, som är viktiga, får den internationella dialogen med Burma inte avstanna vid beröm för dessa relativa framgångar. I detta nya skede måste omvärlden istället säkerställa att dess förändrade förhållningssätt till Burma aktivt förbättrar landets allvarliga människorättssituation och främjar en demokratisk utveckling.

Den burmesiska demokratirörelsen arbetar alltjämt under extremt svåra förutsättningar. Det är fortfarande oklart hur mycket den politiska oppositionen vågar agera inne i landet och risken för nya arresteringar kvarstår. Sedan valet 2010 har hundratals samvetsfångar släppts, men det beräknas ändå sitta minst 800 frihetsberövade kvar. Det är av yttersta vikt att de politiska fångarna släpps, för att den politiska förändringen i Burma ska kunna ses som genuin och seriöst menad.

Enligt den nya konstitution som trädde i kraft i Burma i samband med valet garanteras alla delar av militärregimen straffrihet för begångna brott. Årtionden av förföljelse och mord på civila, tvångsförflyttningar och tortyr, sexuellt våld och tvångsarbete, där de etniska minoriteterna varit den främsta måltavlan, går därmed ostraffade. Dessa brott är så allvarliga att FN:s särskilda rapportör om de mänskliga rättigheterna i Burma har rekommenderat att FN inrättar en kommission för att undersöka om dessa brott innebär krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Väpnade konflikter mellan militären och flera etniska minoritetsgrupper fortsätter, med grova och kontinuerliga övergrepp som följd. Bara i östra Burma finns det uppskattningsvis en halv miljon internflyktingar till följd av juntans krigföring mot civila. Vidare har stridigheterna i Kachinstaten i norra Burma som blossat upp under det senaste året resulterat i 90 000 nya internflyktingar. Till detta ska läggas de flera hundratusen flyktingar som sedan länge lever i läger i grannländerna och de miljontals migrantarbetare som arbetar under mycket svåra villkor, framförallt i Thailand.

Läs hela artikeln här.

Update:

Reinfeldt är besök i Burma, läs om hans resa i media.

Var social, dela med dig!
, ,