Arbete mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet, homofobi, antisemitism, islamofobi, antiziganism och afrofobi är väldigt viktigt. Idag hade Centrum mot rasism årsmöte och presenterade sin årsrapport om etnisk diskriminering och rasism i Sverige 2009. Där framgår tydligt att hatbrotten ökat 2009 och främst rasistiska hatbrott.
Årsmötet bestod av flera intressanta diskussioner och flera bra frågeställningar togs upp. Trots att det inte var tänkt att bli en debatt om Sverigedemokraterna var det flera som undrade över hur de etablerade partierna kommer att förhålla sig till dem. Kristdemokraterna har varit tydliga och sagt att vi inte kommer samarbete med Sverigedemokraterna. Vi i Alliansen har alla som princip att inte samarbete med partier som inte delar värdegrunden om alla människors lika värde. Alliansen har också sagt att vid ett oklart parlamentariskt läge kommer vi medverka till att ta ansvar för Sverige. Det har i något sammanhang sagt att antingen försöker en minoritetsregering söka förtroende eller att alliansen skulle öppna för samtal med Miljöparitet för att få majoritet för regeringens politik i riksdagen. Sverigedemokraterna ska inte upphöjas till en sådan position i svensk politik att de ska få avgöra vem som är Sveriges regeringsbildare eller inte.
Den som är bekant med kristdemokraternas värdegrund och människosyn vet att vi står långt ifrån Sverigedemokraterna, både vad gäller den ideologiska grunden och den praktiska politiken. För oss är det därför viktigt att tillsammans med övriga allianspartier komma till rätta med det integrationspolitiska misslyckande som karaktäriserat de tidigare socialdemokratiska regeringsperioderna. Inte minst handlar det om integration genom arbete. Och inför framtidens demografiska utmaningar – med allt färre yngre som ska försörja allt fler äldre – är verkligheten också att vi kommer att behöva arbetsinvandringen.
Lika viktigt är dock att tillbakavisa förenklingar där invandrare ses som en homogen grupp. Liksom svenskar med en längre historia i vårt land är människor som anlänt senare först och främst individer. Det är mycket olyckligt om det görs en indelning i ”vi” och ”dom”. Oavsett nationell bakgrund ska vi kräva individer på ansvar om det gäller till exempel brottsliga handlingar.
Vi ska inte böja oss för politiska krafter som vill spela på den oro en del svenskar känner inför invandrare och deras kulturer. Jag är övertygad om att Sverigedemokraterna inte har några praktiska lösningar att erbjuda inför de verkliga problem vi har i samhället i dag, och inte heller kommer de – ifall de skulle komma in i riksdagen – få möjlighet att genomföra några delar av sin politik. Sådan är verkligheten för den som vill se den.
Kristdemokraterna driver en politik där varje människa är en tillgång, det är en politik som jag är övertygad om att många i Sverige efterfrågar.
Tankesmedjan Fores skrev en väldigt bra artikel på Brännpunkt idag om att för få vågar debatten om främlingsfientlighet.
”Vi måste som enskilda individer våga stå upp och bemöta rasism hos grannar, kolleger eller släktingar – person till person.” ”Hur ska medborgare ges mod att stå upp mot främlingsfientlighet i vardagen? Som vi sett kan det inte bara vara en uppgift för de politiska partierna och det offentliga samhället. Enskilda individer och ideella organisationer kan bidra med minst lika mycket i att bilda lokal opinion. I vår kartläggning över hur främlingsfientliga partier verkat i kommuner där de suttit i fullmäktige, framstår också ett tydligt motstånd från civilsamhällets aktörer som det mest effektiva hindret för att de ökar sitt stöd.”
