Ikväll i Debatt diskuteras ungdomsbrottslighet. Jag har funderat en hel del på detta, varför begår unga brott och varför återfaller tre av fyra som suttit inne igen i brottslighet? Ett återkommande kriminalpolitiskt debattämne är hur samhället ska reagera på ungdomars brottslighet, och hur påföljdssystemet ska se ut.
Hur förtroendeingivande är det när man inser att ens polisanmälan bara läggs i den stora högen hos polisen? Vill man då anmäla den misshandeln man utsatts för när man vet att det kommer att ta flera månader, kanske år, innan det brott man utsatts för kan komma att tas upp i domstol? Vad gör man när man blivit misshandlad? Och vad gör man åt känslan efter att ha blivit utsatts för ett brott som ung och sedan är rädd för att det skall hända igen varje gång man exempelvis går ute sent på stan?
Jag såg när jag arbetade som jurist att det är viktigt med en snabb handläggning av ungdomsmål eftersom sambandet mellan brott och straff då markeras tydligare. Det ungdomar måste se är sambandet mellan gärningen och reaktionen på den.
Kristdemokraterna har tidigare föreslagit att det borde införas ungdomsdomstolar/nämnder. Tanken är att tonåringar som gjort sig skyldiga till vardagsbrott och blivit ertappade på bar gärning ska kunna dömas omgående och få sitt straff. Med ett tidigare ingripande och med snabbare behandling och rehabilitering skulle återfallsfrekvensen minska. Jag tycker detta är helt rätt fokus – man visar att fel begåtts men vuxenvärlden ser, hjälper samt stöttar den unge och ser till denna kommer vidare.
Många tyckte att det var ett bra förslag. Ungdomsdomstolar finns idag i flera Europeiska länder och har visat sig fungera mycket bra. I Tyskland har det visat sig att återfallsfrekvensen minskat, då relationen mellan brott och straff blir tydlig. Barndomstolar för minderåriga brottslingar finns också i Storbritannien, Nya Zeeland, USA och Frank rike. Huruvida detta kan vara något för Sverige bör utredas, men ses som en möjlighet.
Det är värt att uppmärksamma ungdomsbrottslighet, det är ett växande problem. Ungdomen är den mest brottaktiva perioden i människors liv och detta i förening med det korta tidsperspektiv som många unga har ger en nyrekrytering till de kriminella kretsarna som inte kan ligga i vårt samhälles intresse.
