I förra veckan hade Utrikespolitiska föreningen vid Stockholms universitet utrikesdebatt. I panelen satt Gustav Blix, Jens Holm, Kerstin Lundgren, Bodil Ceballos, Oscar Stenström, Lena Hellerby och jag själv. Moderator var Bengt Albons.
Det som är intressant med utrikespolitiken är att den är så föränderlig. Oerhört mycket har hänt sedan EU bildades 1957 och kalla kriget fick sitt slut i början av 1990-talet. Vi har gått från ett Europa där länder krigade med varandra för 70 år till en värld av två block öst mot Väst i det Kalla kriget. Till en säkerhetspolitik som idag står inför stora utmaningar i en omvärld där hotbilden de senaste åren kraftigt förändrats både geopolitiska och till hotens art exempel it-attacker mot känsliga samhällssystem och infrastrukturer.
Foto: Johan Järup
Alla sju partiet hade väldigt lika problembeskrivningar bland annat vikten av fattigdomsbekämpning, miljö- och klimathoten, vikten av säkerhet och fred i världen, att FN behöver reformeras. Dock skiljer det sig åt en hel del gällande lösningar på problemen.
Kristdemokraterna stödjer utvecklingen mot en mer aktiv svensk utrikespolitik som inte bara värnar svenska intressen utan som också ska främja fred, frihet och utveckling samt mänskliga rättigheter, förståelse och försoning. Utrikespolitiken måste vara fast förankrad i respekten för de mänskliga rättigheterna och människovärdet. Ett mer aktivt Sverige på den internationella arenan och välkomnar därför ett mer engagerat svenskt deltagande i FN-, EU-, och Natoledda operationer för att bygga och bevara fred runtom på vår jord. Sverige är en kugge i strävan för fred och frihet, men vi är också starkt beroende. Detta är en viktig parameter i den nu framväxande svenska försvarspolitiken.
Det var mycket tal om medlemskap i Euro och Nato. Annars var den största frågan under debatten huruvida det ska finnas en svensk trupp i Afghanistan. Vänstern tycker det är fel att vara i Afghanistan och sade gång på gång ”fred kan inte bomas fram”. Kristdemokraternas linje är att det behövs en svensk trupp i Afghanistan. Säkerheten är en förutsättning för att de humanitära- och biståndsinsatserna ska kunna genomföras. Vi ska vara kvar i Afghanistan så länge som våra insatser behövs. Men vi ska naturligtvis ständigt göra utvärderingar av insatserna och detta görs också. Insatsen i Afghanistan handlar mycket om att bygga upp ett samhälle med fungerande infrastruktur, demokrati och rättvisa. Afghanerna förtjänar samma rättigheter och levnadsvillkor som vi har. Det är även viktigt med större civil insats i Afghanistan, för att hjälpa till med uppbyggnaden av det civila samhället.
