Det var mycket folk som lyssnade på Mona, så brukar det vara, Socialdemokraterna är bra på att fixa bussar för att hämta alla sina medlemmar till torgmöten och Almedalen är inget undantag. Talet fick dock verkligen inte kick-start trots att Moneybrother spelade innan. Kommunalrådet tackade SSU för deras ” Var fjärde ungdom är arbetslös” kampanj och upprepade det budskapet, sedan tackade Mona och började tala. Det var ett långt tal, väckte känslor såväl applåder i det egna ledet som irritation hos oss på andra sidan. För att vara en underdog efter de senaste tidens siffror så levererade hon så mycket för godkänt enligt mig. Det var inte något nytt. Som mobiliseringstal i de egna leden kanske det funkade och media verkade lyriska. Jag förstår inte riktigt hennes Marx citat: ”var och en efter förmåga , och var och en efter behov” samt konstiga exempel på gödselskatt. Dock blev jag glad för förtydligandet att de aldrig kommer ske ett samarbete med Sverigedemokraterna.
Men det jag tar med mig det som först sades, ungdomsarbetslösheten. Har skrivit om detta tidigare men frågan är nu stämmer det att 4 av 10 saknar jobb, att 25 % av våra unga saknar ett jobb?
Idag kunde man läsa på DN-debatt om statistik och hur denna kan vridas och vändas på. Statistiska centralbyrån skriver intressant.
”Arbetslösheten är oroande hög, i synnerhet ungdomsarbetslösheten, men problemen överdrivs eftersom det är lätt att misstolka statistiken. Därför gäller det för dem som använder den att göra en rimlig tolkning för att rätt förstå utvecklingen av ungdomsarbetslösheten, skriver Claes-Håkan Gustafson och Berndt Öhman”
Så svar är nej, 25% av unga mellan 15-24 år är inte arbetslösa, även de som studerar räknas som arbetslösa. Räknar man bort dessa skolelever, universitetsstuderande med flera så hamnar den svenska ungdomsarbetslösheten på cirka 9 procent förra året. Fortfarande allt för många men skillnad på 9% och 25% – helt klart. Varje ung person vars kompetens och förmåga inte tas tillvara är förstås ett misslyckande från samhällets sida. Holland har i debatten lyfts upp som ett föredöme då de har så långa siffror. Så vad gör Holland med sina arbetslösa ungdomar som inte Sverige gör? Ja, en sak de gör är faktiskt att de låter ungdomarna komma till tals. För att man ska räknas som arbetslös i Holland ska den unge själv förklara sig ”villig att arbeta”, annars räknas de inte in i arbetslöshetsstatstiken.
Alliansen har sett till att sänkta arbetsgivaravgifter för den som anställer unga, gjort en utbildningssatsning på de unga som saknar fullständiga betyg samt satsning på lärlingsprogrammen. Detta är bra första steg och jag kommer arbeta för ytterligare satsningar. En sak är klar en ungdomsskatt är i vart fall inte lösningen vare sig det handlar om 9% eller 25%. Missa inte att räkna ut hur mycket dyrare det blir med ungdomsskatt http://www.ungdomsskatt.se/
