Det finns tillfällen då man kan utbrista äntligen! Och det ska vi verkligen göra nu. Vi är som kristdemokrater glada över att det vi kämpat för har blivit verklighet. Nu kan vanvårdade fosterbarn få möjlighet till ekonomisk ersättning. Sju riksdagspartier står bakom överenskommelsen. Jag är glad att Maria Larsson gjort ett så bra arbete och verkligen kämpat för att detta ska bli verklighet.
Personer som utsattes för övergrepp eller försummelser av allvarlig art då de var omhändertagna för samhällsvård i fosterhem eller på institution 1920-1980 ges möjlighet att prövas för ekonomisk ersättning. Ersättningen är fastställd till 250 000 kronor.
Självklart kan aldrig pengar ersätta det lidande de drabbade har fått utstå. Det går heller aldrig att ersätta en förlorad barndom. Men möjligheten att få ersättning fyller en viktig funktion som en symbolisk kompensation för samhällets svek. Och förhoppningsvis kan ersättningen vara en personlig upprättelse för de allra svårast drabbade.
Förslaget till denna lagstiftning är nu hos Lagrådet, sedan ska det till riksdagen och målsättningen är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2013. Regeringen har redan påbörjat arbetet med att inrätta den särskilda nämnd som ska handlägga och pröva ansökningar om ersättning.
Det har varit en lång väg för de drabbade. Mitt i allt mörker upplevde många upprättelseceremonin i Stockholms stadshus som en ljus och fin stund. Där inför 1300 personer i direktsänd TV framförde Sveriges högste förtroendevalda politiker hela samhällets ursäkt. Det betydde mycket för många. Samtidigt har onda minnen väckts till liv under resans gång och nya påfrestningar uppenbarats. Det är därför viktigt att komma vidare.
Vi måste även rikta blicken mot dagens barn och unga. De som i dag är i behov av stöd och insatser från sociala myndigheter. Dessa barn har inte enbart rätt till en säker vård som är fri från övergrepp och försummelser. De har också rätt till en vård av god kvalitet som ges med omsorg. Sett till hur det var, har mycket förändrats i svensk samhällsvård. Anställda inom socialtjänsten, familjehemsföräldrar, personal på HVB-hem och ideella verksamheter gör många gånger ett stort arbete. Dessa fantastiska vuxna ger många barn och unga en bättre livssituation och framtid. Den statliga tillsynen liksom andra granskningar visar dock att det fortfarande finns brister. En viktig del i upprättelseprocessen är därför att förbättra och säkra samhällsvården av barn och unga. Vi kan inte göra något i historien ogjort, men vi gör allt för att det inte ska upprepas.
