Jag var verkligen så imponerad över Loreen i förra veckan inte bara för att hon kammade hem segern i Eurovision song contest utanför att hon med stolthet kan titulera sig demokratikämpe. Det jag dock känner en oro över är hur situationen blir nu efter Eurovision song contest i Azerbajdzjan. Om detta skriver jag på Europaprotalen.
Det har talats mycket om huruvida diktaturer ska få ordna idrottsevenemang, jag är en av dem som är kritisk till att såväl Vitryssland får ordna ishockey-VM som att Ukraina får ordna fotbolls-EM. Men vi kan inte kräva att de som är med i en tävling är demokratikämpar, det är vi politiker som först och främst måste och ska ta den kampen.
Media kan hjälpa till i denna genom att uppmärksamma situationen i olika länder och lyfta blicken från det som sker på en spelplan till att skriva om vad som sker utanför arenorna.
Loreen är på många sätt ett föredöme och hon har lyckats både som artist och som demokratikämpe. Detta är dock svårt. Som vi kunde se i Agenda i söndags fick Loreen frågan från en internationell tv-kanal om hennes åsikt om diktaturen Azerbajdzjan.
Hon visste att man som deltagare inte får ta politisk ställning och manövrerade det hela snyggt genom att ge svaret: ”Jag har en privat sida och en artistsida, denna typ av fråga hör till min privata sida. Just nu vill jag fokusera på artistsidan och inte tänka på något annat”.
Inför Eurovision Song Contest fick jag frågan om vad jag ansåg om Azerbajdzjan. Jag var mycket tydligt med att det är skillnad på Eurovision och VM. I Eurovision har man ändå vunnit en tävling och får därför hålla i det. Det är skillnad mot när man inom sporten kan välja vilket land som helst och så väljer man Vitryssland. För diktaturer är dessa evenemang en ännu större fjäder i hatten än för andra och då gäller det att det inte sker på deras villkor. Vi får aldrig glömma hur regimen i diktaturer försöker använda dessa arrangemang för att stärka sin egna maktposition.
Många jag talat med som var på plats fick en värre bild av huvudstaden Baku och Azerbajdzjan som land än den som kablades ut i TV-rutan. Demonstrationer slogs ned framför ögonen på turister men även i vissa fall framför media. Det var tydligt att regimen inte ansträngde sig allt för mycket för att ge en annan bild av läget i landet.
Läs hela artikeln här.
