Motionsperioden är igång. Jag hann förutom riksdagens öppnande i tisdags även lägga en motion. Jag har uppdaterat alla motioner och lägger några som jag lagt för mn alltid ett antal nya motioner också. I år är en av de nya den som jag skickade in allra första. Nummer fyra som inkom till riksdagen (förra året var jag först och 2010 första Alliansmotionären). Den handlar om föräldraledighet för statsråd. Läs motionen nedan.
Bild från förra året vid inlämning.
Medvetenheten om vikten av att kunna kombinera arbetsliv/uppdrag med att vara föräldrar är stor och både många arbetsgivare och politiker arbetar för ännu fler förbättringar. Rätten till föräldraledighet är – och ska vara – oerhört stark. Det är därför mycket olyckligt att det saknas en formell möjlighet för statsråd att vara föräldralediga. Riksdagen behandlade frågan 1997/98 och även därefter har det skrivits motioner om att möjliggöra föräldraledighet för statsråd.
Vi vet att det finns statsråd som har barn eller får barn under sin statsrådstid. Ofta går det att under en kort period hitta praktiska lösningar som möjliggör en viss ledighet. Men det behövs också en möjlighet till en reell föräldraledighet. Detta av flera skäl.
Vi vill att de bäst lämpade ska kunna vara statsråd – detta även om de har eller kommer att få barn. Det ska vara möjligt att kunna kombinera ett uppdrag som statsråd med att vara förälder. Risken finns annars att personer känner sig tvingade att avstå från uppdraget alternativt att det informellt förväntas av dem att inte få barn under sin period som statsråd. Det ska finnas möjlighet även för ett statsråd att under en period få ägna sin tid helt åt att vara förälder.
Det ska heller inte underskattas vilken signal det sänder att det är omöjligt att statsråd är föräldralediga. Vi vet att det förekommer ett tryck på vissa arbetsplatser att inte ta ut föräldraledighet eller åtminstone göra det när det passar arbetsplatsen som allra bäst. Den här typen av tryck avhjälps inte av att statsråd inte kan vara föräldralediga – tvärtom. Om statsråd fick möjlighet till föräldraledighet skulle det göra att fler fick möjligheten att leva som de vill.
Förslagen har avvisats så sent som i betänkande 2011/12:KU1 med motiveringen att ett statsråd inte är en arbetstagare utan har ett uppdrag av en mycket speciell natur. Ett statsråd förutsätts i princip alltid vara i tjänst, även om regeringsformen utgår från att statsministern och andra statsråd kan ha förfall att fullgöra sina uppgifter, t.ex. på grund av sjukdom eller ledighet. Mot bakgrund av statsrådsuppdragets särskilda natur anser utskottet fortfarande att frågan om statsrådens möjligheter att vara föräldralediga inte lämpar sig för en lagreglering utan att regeringen från fall till fall själv praktiskt ska lösa den situation som uppkommer vid ett statsråds behov av längre ledighet.
Det är tveklöst så att statsrådsuppdraget är ett mycket speciellt uppdrag. Jag menar dock att detta inte är ett skäl för att föräldraledighet inte ska vara möjlig. I exempelvis Norge finns redan möjligheten då statsminister under en period helt enkelt utser någon att vara statsråd i den föräldralediges ställe. I Danmark finns exempel på hur personer har tagit en kort föräldraledighet. Förra hösten föreslog en arbetsgrupp i Finland att föräldraledighet skulle införas. Att vara riksdagsledamot är inte heller att vara arbetstagare men det är ändå möjligt att vara föräldraledig. Under riksdagsledamotens frånvaro från uppdraget inträder helt enkelt dennes ersättare som riksdagsledamot. Varför det i dagens Sverige skulle vara en omöjlighet att hitta en lösning som gör det möjligt för statsråd att vara föräldralediga har inte utskottet motiverat enligt min mening. Det bör skyndsamt ses över hur möjligheten för föräldraledighet för statsråd kan införas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
