Skriver idag i GP om villainbrott. Kort verson, nedan den längre versionen.
Bostadsinbrott oroar många runtom i vårt land, inte minst dem som bor i enskilt belägna villor. De senaste åren har vi sett en utveckling där det allt oftare är välorganiserade ligor som utför en större del av inbrotten. Dessa brott måste prioriteras och straffen skärpas för att markera mot denna kränkning.
Varje år anmäls nära 30 000 bostadsinbrott i Sverige. Varje inbrott är en fruktansvärd upplevelse för den som drabbas. Det värsta är inte att ens tillhörigheter försvinner. Det värsta är upplevelsen av kränkning. Känslan när någon har varit inne i ditt hem utan att fråga om lov. Otryggheten. Inte sällan flyttar den som varit utsatt för inbrott – känslan av intrång är alltför stor – och blir därmed dubbelt drabbad. Enligt BRÅ:s nationella trygghetsundersökning är bostadsinbrott det brott som flest människor oroar sig över att råka ut för. Inte minst är oron stor nu inför jul när många åker till släkten på andra håll i Sverige.
Inbrott är sällan en ”engångsgrej”. Förövarna är i regel återfallsförbrytare. Ändå döms de i allmänhet bara för enstaka brottstillfällen, detta även om det finns bevisning för betydligt fler likartade brott. Denna ”mängdrabatt” på brottslighet går inte hand i hand med det allmänna rättsmedvetandet. En person som begår ett flertal likartade brott borde dömas till maxstraffet eller ett strängare straff än vad som kan utdömas för varje enskilt brott av samma slag. En statlig utredning har tillsatts för att titta på straffsatserna för systematisk brottslighet. Jag hoppas att utredningen presenterar skarpa förslag som innebär högre straff för den som upprepade gånger kränker andras hem och ägodelar.
Inbrottstjuvarna ingår ofta i olika typer av kriminella nätverk. Polisen har på senare tid lyckats spränga flera internationella ligor som genomfört stöldturnéer i landet. Samtidigt har vi sett en framväxt av en inhemsk organiserad brottslighet i form av så kallade gatugäng. Bostadsinbrott är i allmänhet en av flera olika inkomstkällor för dessa kriminella nätverk.
Bekämpningen av den organiserade brottsligheten, både den lokala och den mobila, måste prioriteras om vi ska minska inbrotten. Idag är bostadsinbrott en av de brottstyper som har lägst uppklarningsgrad, endast 4 procent. Brottslighetens mobilitet och organisationsgrad kräver samarbete mellan flera myndigheter om vi ska kunna hejda villainbrotten. Det är uppenbart att polisen behöver samarbeta mer över geografiska och organisatoriska gränser. På några håll har också polisen, socialtjänsten och åklagarmyndigheten inlett ett samarbete. Sådana samarbeten behöver fortsätta. Parallellt behöver målen för polisens arbete omformuleras. I dag är det för stort fokus på mätbara resultat, vilket kan leda till att lättare brott som ger hög uppklarandeprocent prioriteras framför svåra.
Vi anser att arbetet mot mängdbrott behöver vidareutvecklas. Stöld, skadegörelse och andra vanliga brott drabbar människor i vardagen. Fler brott måste klaras upp och handläggningstiderna behöver bli kortare.
