I fredags presenterade jag en rapport om gängkriminalitet. Skrev på Brännpunkt och bloggen om några av förslagen. Rapporten heter Bekämpa gängkriminalitet – från ord till handling och fokuserar på unga gäng och tunga gäng. Enligt en statlig utredning befann sig år 2010 minst 5 000 svenska ungdomar i riskzonen att bli värvade till kriminella nätverk.
Den statliga utredningen SOU 2010:15 Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp använder beteckningen ”förorts- eller ungdomsgäng” för denna gängtyp. I Sverige är gängen löst sammansatta konstellationer och medlemmarna är i huvudsak mellan 15 och 30 år. Etnisk bakgrund förefaller inte vara någon viktig faktor för gängens sammansättning, däremot var man bor och vilket rykte man har. De vanligast förekommande brotten är narkotikabrott, stölder, rån och våldsbrott.
Gatugängen uppstår i områden med stora sociala problem. De inriktar sin rekrytering mot ungdomar. De har ofta en hård kärna av ett fåtal individer som har en mer bestående relation till varandra. Ledarfigurerna är drivande och fungerar som negativa förebilder för övriga unga.
Hur utvecklingen av gatugängen/förorts- och ungdomsgängen ser ut i Sverige är inte helt klarlagt, men enligt Rikskriminalpolisen finns det en klar trend sedan 2006 att allt fler yngre blir medlemmar i kriminella grupperingar. Det är inte så att unga rent generellt är mer brottsbenägna nu jämfört med tidigare. Men det finns betydligt fler ungdomar idag – och fler bor i större städer och förorter – så antalet begångna brott och antalet ungdomar i gäng har ökat.
Läs rapporten och förslagen på åtgärder här. Vikten av ett brottsförebyggande arbete på flera plan, medling, ungdomstjänst, nolltolerans mot klotter, utreda möjlighet till anonyma vittnen, fotoförbud i väntesalar i domstolar, fokus inom polisen, inför särskild instans som fokuserar på brott begångna av dem under 15 år samt vikten av en bra kriminalvård. Jag kommer också skriva mer om alla dessa framöver.
Aftonbladet var på plats i fredags och skriver om det här. Jag tar med mig; Kristdemokraterna presenterade ett ambitiöst och klokt program om ungdomskriminalitet. Dagens juridik skriver om anonyma vittnen, inte förvånad mina juristkollegor skulle vara kritiska dessto mer positiva till fotoförbudet.
Update:
Skriver i Norrteljetidning, Trelleborgs allehanda, Dagbladet, E-kuririen, Värmlands folkblad, Västervikstidning , Piteå-tidning, Norrbotten Kuriren, Blekinge länstidning, Smålandsposten, Dalarnastidning/DT, Norran om några av rapportens förslag. Gängkriminalitets rapporten omnämns i ledaren i Barometern om civila samhället.
Update II:
Skriver en längre artikel i Dagen om ämnet.
Familjens positiva roll för barns och ungas utveckling är obestridlig. Föräldrarna är i allmänhet de som är bäst lämpade att förmedla grundläggande värden till sina barn. Detta kräver tid tillsammans eftersom det är i vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett naturligt sätt. En god familjepolitik är alltså en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete.
Vi har alla ett ansvar för att utforma ett samhälle där vi inte bara ser våra egna barn utan också skolkompisen och grannbarnet. Ett par forskare intervjuade ett antal kriminella pojkar. Samtliga hade trassliga uppväxtförhållanden. De flesta hade fortsatt sin kriminella karriär, men några hade lyckats sluta. Den gemensamma nämnaren för dem som slutat var att de kunde uppge någon vuxen i sin närhet som de som barn känt tillit till.
När en ung människa har hamnat snett är det viktigt att samhället ingriper med tidiga och tydliga reaktioner. Kristdemokraterna anser att fler ska dömas till ungdomstjänst, även för mer ringa brott. Tjänsten ska ha en tydlig koppling till brottet. Har man klottrat ska den unge sanera klotter, handlar det om skadegörelse ska man återställa efter skadegörelsen. Det är viktigt att återkopplingen mellan brott och straff ligger nära i tiden. Ju längre tid som går mellan brott och straff desto sämre blir straffets normativa effekt.
Ofta har brottsligheten tagit sin början redan innan barnet fyllt 15 år, inte sällan redan i tioårsåldern. I många fall har de som når straffmyndighetsålder redan utvecklat en vanebrottslighet.
läs hela artikeln.
