För nästa exakt ett år sen gjorde jag en studieresa till Nordkorea. Bloggade och gjorde några intervjuer efter resan.
Har skrivit en reseberättelse som publiceras nu i Kristdemokraten.
De senaste åren har världens blickar riktats mot Nordkorea ett antal gånger 2010 var det efter Nordkoreas raketangrepp mot den sydkoreanska ön Yeonpyeong. Förra året när landet provsköt raketer och nu då landet verkligen spänner musklerna. Hur mycket handlar ju om att spänna musklerna och hur mycket av hoten är enbart retorik? Kommer landet att gå från ord till handling?
Vi vet i nuläget inte om vi kan räkna med ytterligare våldsutveckling. Flera internationella aktörer, som Kina, USA och FN, försöker nu med alla medel lugna ner situationen. Samtidigt är den nordkoreanska diktaturen mycket oberäknelig. Diplomatin spelar här en viktig roll men man kan med fog anta att det faktiskt är den militära närvaro i form av amerikanska militärbaser och övrig militärarsenal som hindrar Nordkoreas diktator från att göra verklighet av att sina tankar på ”ena” den koreanska halvön med vapenmakt. Sveriges roll i denna akuta situation är att genom FN verka för en fredlig lösning kommer till stånd och att de nedlagda kärnvapensamtalen ska återupptas. Utrikesminister Carl Bildt har här varit tydlig i sin stora oro över den uppkomna situationen.
Förra sommaren gjorde jag och fyra andra riksdagsledamöter en studieresa till världens mest slutna land. Planerna på resan började i början av året. Diskussionerna ledde vidare till kontakter med Nordkoreas ambassad i Stockholm, Sveriges ambassad i Pyongyang och Utrikesdepartementet. Efter flera möten med nordkoreanska ambassadföreträdare, en officiell inbjudan från Nordkoreas arbetarparti samt deras parlamentariska EU-grupp, våra egna överväganden och diskussioner med våra partier så beslöt vi oss för att genomföra resan.
Under de fem dagar vi var i landet besökte vi Kim Il Sungs födelseplats, Mangyoungdae, ett köpcentrum och hade möte med journalist- och författarförbunden. Det var särskilt intressant att höra om deras pressfrihet. På en fråga om varför det aldrig skrivs negativa saker i nordkoreanska tidningar så fick vi svaret att Arbetarpartiets policy är att de enbart ska skriva om positiva saker eftersom negativa artiklar kan inspirera befolkningen att göra negativa saker.
Besökte parlamentet och fick information om det, bl.a. att det finns tre partier och därutöver oberoende ledamöter. 107 av 687 ledamöter är kvinnor. Mest intressant var att parlamentet enbart har 1-2 plenarförsamlingar per år som varar i 2-3 dagar varje gång. På denna korta tid hanteras landets budget, regeringsbildning och konstitutionella frågor.
I Högsta Domstolen fick vi höra om deras rättssystem och lite överraskande berättade de att de har ”Labour Camp” som en påföljd. Det är tolkens översättning men han använde det ordet flera gånger. På direkt fråga svarade domstolschefen att de som döms till arbetsläger ska lära sig en läxa genom hårt arbete så att de inte begår brott igen. Angående dödsstraffet så är det inte domstolen som dömer hur avrättningen ska gå till, utan det gör en särskild kommitté. Normalt avrättas 1-4 personer per år, genom skjutning.
Mitt i Pyongyang finns Tongil Market, denna marknadsekonomiska fristad. När vi frågade om marknaden tidigare så fanns den inte. Men senare så svarade en högre uppsatt partirepresentant att det finns i marknader i alla delar av Nordkorea, men att de säljer hemmaodlade grönsaker. I verkligheten finns det allt på marknaden, från grönsaker och en flådd hund till kläder och el-produkter.
Som sagt svårt veta hur mycket som är retorik från Nordkorea och hur mycket som kan leda till handling. Vi får hoppas att det bara handlar om att bygga upp bilden av den nye ledare. Detta var något som var tydligt när vi var i Nordkorea. Under en middag berättades om hur duktig Kim Jong Un är på alla områden, från VVS-teknik till sport. Eller som tolken glatt utropade: ”He´s master of everything!” Men allra bäst är han på skytte, till och med bättre än landets OS-skyttar och då behöver han inte ens sikta. Han slog OS-skyttarna trots att han sköt från höften. Det var en mycket konstig känsla att lyssna på dessa skrönor som landets högsta politiska ledare försöker bygga upp runt sin ledare, eller ”Supreme Leader” som han ska kallas. Men kanske är det också förklaringen till en del av Nordkoreas ageranden på senaste tiden.
