Inför seminariet jag är moderator för imorgon på partiets kommundagar skriver jag på SVT-debatt. Chattar också på svt-debatt idag mellan kl 9-10 sen tar jag frågor här på bloggen.
EXTREMISM Vi måste förhindra ungdomar från att ansluta sig till grupper som använder sig av våld för att påverka. Det förebyggande arbetet handlar om att tidigt och tydligt jobba med värderingar.
Nazist-attacken i Kärrtorp. Regeringens utredning om våldsbejakande extremism. Polisrazzior mot vänsterextremister. Och nu senast incidenterna i samband med internationella kvinnodagen i Malmö.
De gångna månaderna har präglats av debatten om våldsbejakande politisk extremism. Nu måste vi diskutera hur vi ska förhindra att ungdomar ansluter sig till grupper som använder sig av våld för att påverka.
Vi politiker måste lyfta blicken och sätta det som hänt i ett större sammanhang. I det här fallet handlar det om att belysa problemet med radikalisering. Ett problem vars omfattning inte skall överdrivas, men vars existens ändå innebär ett potentiellt hot mot demokratin och rättsstatens grundvalar. En långsiktig rättspolitik kan förebygga våldshandlingar. Balansen mellan det öppna samhället och det brottsförebyggande arbetet måste vi ständigt arbeta med.
Kampen mot extremism är ytterst en kamp om värderingar. En ideologisk kamp som måste vinnas i ett förebyggande skede. Därför är det viktigt att vi nu samlas kring de gemensamma värderingar som bygger ett starkt och öppet samhälle. Och likaledes vad dessa värderingar får för praktiska konsekvenser.
Från Kristdemokraternas sida är vi på det klara vad vi menar med det: Politiskt motiverat våld, när det förekommer i en demokratisk rättsstat, är alltid och undantagslöst antidemokratiskt. Därav följer också att de som utövar våld som en del av sitt opinionsbildande arbete är att betrakta som antidemokrater.
Politisk terrorism – för det är precis vad det handlar om– är precis lika allvarligt oavsett vem som är avsändaren och vad denna person representerar i övrigt.
Vi kan notera att det finns etablerade politiker och samhällsdebattörer som inte är lika avståndstagande från all form av politiskt våld. Det är mycket olyckligt, det etablerade Sverige har inte råd att darra på manschetten när det politiska våldet diskuteras.
Det finns lyckade exempel på hur radikaliseringstrender har brutits. Ett sådant exempel är den så kallade Kungälvsmodellen.
Den kom till efter att nynazister mördade den fjortonårige John Hron i Kungälv i mitten av 90-talet. Grundtanken är att löpande och över tid integrera demokratiska värderingar om tolerans och ömsesidig förståelse i den vanliga skolundervisningen. Den understryker också behovet av att hjälpa elever som riskerar att misslyckas med skolan. Det anses vara en av nyckelfaktorerna för att hålla ungdomar utanför destruktiva miljöer (som exempelvis nynazistiska grupperingar).
För att förebygga politiskt våld måste vi som representerar de etablerade politiska partierna göra vad vi kan gör att hålla det politiska samtalet på en rimlig nivå.
Vi måste föregå med gott exempel, visa att hur olika vi än tycker i någon fråga så visar vi fortfarande varandra respekt. Forskningen visar att ett upptrissat politiskt klimat ytterligare kan fördjupa radikaliseringstendenser hos politiska ytterlighetsgrupper.
Men i grund och botten handlar det förebyggande arbetet om att tidigt och tydligt jobba med värderingar. Här är skolan en mycket viktig arena för det att förebygga radikalisering och vi kristdemokrater vill uppmuntra fler skolor att använda sig av Kungälvsmodellen. Att fånga ungdomar på glid, att se varje människa. Det kanske låter mest som tomma klyschor men vi behöver på allvar börja diskutera dessa frågors praktiska konsekvens.
Hur kan skola, familjer och civilsamhälle tillsammans göra ungdomar mindre mottagliga för radikaliserings- och rekryteringsförsök?
Informationsinsatser riktade mot ungdomar för att undvika alkohol- och drogmissbruk är på många håll självklara. Den självklarheten behöver också inkludera det radikaliseringspreventiva arbetet.
