Jag läste om boken En blomma i Afrikas öken när jag åkte tåg sist. Den är läsvärd och berör viktiga ämnen könsstympning. Läste den för flera år sen men läste om den nu när det blivit debatt om detta igen. Även om kvinnlig omskärelse formellt är förbjudet är det fortfarande en tradition som praktiseras i stor omfattning i åtskilliga länder. I Nigeria, exempelvis, är det stor risk att unga flickor könsstympas.
Hedern bygger på en känsla som ytterst är social och som används för att uppmana människor inom traditionella samhällen att upprätthålla den allmänna ordningen. Denna ordning bygger på patriarkala normer. Som lagstiftare och beslutsfattare är det viktigt att sätta oss in i och förstå tankarna och resonemangen bakom det hedersrelaterade våldet för att kunna bekämpa det kvinnoförtryck och våld som hämtar stöd i kulturer och traditioner som vi inte känner oss bekanta med. För att kunna hjälpa de flickor och kvinnor som utsätts för denna typ av våld i Sverige, men också för att kunna arbeta förebyggande är det viktigt att vi förstår att hedersrelaterat våld i många avseenden skiljer sig från annat våld. Under begreppet hedersrelaterat våld brukar följande tre områden uppmärksammas: våld och trakasserier, könsstympning och arrangerade äktenskap. Vad avser arrangerade äktenskap kan det i vissa fall handla om underåriga flickor som gifts bort utan varken samtycke eller möjlighet att förhindra giftermålet.
Det finns inget förmildrande och definitivt inget hedervärt i hedersrelaterat våld. Det är ett förtryck som diskuteras även i länder där det traditionellt förekommit.
Ofta har skolorna inte tillräckliga kunskaper eller resurser för att upptäcka och förhindra våldet. Många ser frågan som ett familjeproblem vilket gör det ännu svårare för flickan att söka hjälp. Vanligast är att skolan eller socialtjänsten vill reda ut problemen inom familjen. Iblandningen av familjen kan dock innebära en livshotande fara för flickan/kvinnan. Detta kan bli startskottet till förföljelse, hot och i värsta fall mord. Den hedersrelaterade brottsligheten rymmer ett stort mörkertal av offer delvis p.g.a. svårigheten att upptäcka och utreda denna brottslighet och delvis eftersom det saknas tillräckliga kunskaper hos myndigheter. Vidare är samordningen mellan myndigheter många gånger bristfällig, vilket drabbar den som söker skydd och hjälp. Varje år rapporteras ett flertal misstankar om hedersmord till polisen och varje vecka får BRIS ett tiotal samtal från unga flickor som känner sig hotade av sin familj och som är rädda att bli skickade till sitt hemland där de riskerar att utsättas för könsstympning eller under tvång bli bortgifta. Jag hoppas dessa nya brott visar att vi tar detta på allvar och ser också fram emot den utredning som Carin Götblad jobbar med. Vi måste ge alla dessa utsatta kvinnor stöd.
Jag förslog tillsammans med partikollegan Désirée Pethrus ett hälsointyg mot könsstympning. Kvinnlig könsstympning och annan hedersrelaterad brottslighet har bland annat aktualiserats i och med Högsbyfallet där en pappa åtalades för könsstympning på sin dotter. Men det är många fler flickor som blivit utsatta och tyvärr tvingas vi konstatera att sommaren är en tid då det råder högsäsong på hedersrelaterat våld. När skolloven sätter in åker man till sina hemländer där detta praktiseras.
Enligt svensk lag kan könsstympning ge upp till fyra års fängelse och sedan lagen skärptes 1999
kan personer dömas i Sverige även om brottet begåtts utomlands. Skärpningen av lagen är ett
steg i rätt riktning, men det förhindrar inte att brott sker utanför Sverige. Det är inte alltid flickans närmast anhöriga som vill att ingreppet genomförs. Ofta är det mer avlägsna släktingar i
hemlandet som vill hålla fast vid dessa hedersnormer. Det krävs ett stöd för de föräldrar som
faktiskt vill skydda sina barn när de reser till hemlandet. För att skydda flickor från att utsättas för könsstympning föreslår vi enligt fransk modell ett hälsointyg. Hälsointyget ska tydligt visa att könsstympning är förbjudet enligt svensk lag. Intyget ska också visa att föräldrarna har ansvaret för flickan och således kan dömas enligt svensk lag även om könsstympning sker i annat land än Sverige. Släkten eller andra i hemlandet kommer således att skada föräldrarna och göra dem till brottslingar i Sverige om de utför en könsstympning på flickan. Ett hälsointyg skulle kunna rädda många unga flickor från att bli könsstympade.
Vi får inte blunda för att flickor i Sverige utsätts för detta avskyvärda ingrepp. Nu måste alla
metoder prövas så att skändning av flickors kroppar stoppas. Mycket kan göras för att förbättra
den svenska integrationspolitiken så att normer och värderingar om allas lika rättigheter och
möjligheter blir verklighet. Att se till att flickor inte diskrimineras och förhindras i sin egen
utveckling och att de känner sig fria att göra egna val och att de inte särbehandlas är en utmaning.
För några år sen föreslogs obligatoriska gynkontroller av Folkpartiets Nyamko Sabuni. Könsstympning är en fruktansvärd kränkning och ett övergrepp som skapar enormt lidande. Min tveksamhet till förslaget att låta invandrartjejer genomgå obligatoriska gynekologiska kontroller är dels att det inte finns belägg för att det skulle vara effektivt som förebyggande metod och dels att undersökningen i sig kan upplevas kränkande av flickorna. Självklart är den kränkningen inte i närheten av lika stor som könsstympning men det finns ändå starka skäl att vara väldigt restriktiv med alla former av tvingande vård eller undersökningar. Det ska bara användas om inga andra metoder finns. Jag vill verkligen understryka att det är enormt viktigt att vi arbetar förebyggande för att upptäcka de flickor som riskerar att utsättas oför dessa fruktansvärda övergrepp och att vi därför tar till vara på den erfarenheter och de metoder som visat sig fungera. De jag känner till bygger i första hand på samtal med barn och föräldrar, inte minst mammorna. Ibland ingår även gynekologisk undersökning men då frivilligt.
Utöver att arbeta förebyggande för att förhindra att ytterligare flickor utsätts måste vi öka insatserna för att hitta och stödja de som redan har blivit utsatta, flickor och kvinnor varav de flesta utsatta innan de kom till Sverige. De kan behöva både kirurgisk och annan medicinsk och psykologisk hjälp för att minska det lidande och de fortsatta besvär som övergreppet lämnat dem med. Kunskapen om hur personerna hittas och vilken hjälp de kan få finns på vissa håll i landet men är inte tillräckligt spridd varför många riskerar att stå helt utan den vård och det stöd de behöver.
Värt att notera är att de barn som nu har upptäckts i Norrköping har upptäckts i samband med pilotprojekt för att utvärdera metod för upptäckt som bygger på samtal . Man har där också använt frivillig gynekologisk undersökning tillsammans med ett intyg till föräldrarna inför besök i forna hemlandet används som ett stöd för att föräldrarna ska kunna stå emot det stora sociala tryck som finns i hemlandet att låta könsstympa sina flickor. Jag tycker nu, precis som då, att vi ska lägga stora resurser på att förbättra våra metoder att både förhindra, upptäcka och stödja men jag har inte heller idag kunnat se något som ger stöd för att just obligatoriska gynekologiska undersökningar skulle vara rätt verktyg som kräver stora insatser från hela samhället.
