Skriver idag en replik på den replik som var på min artikel i Dagen tidigare. Läs här!
Niclas Malmberg från Miljöpartiet undrar var jag har befunnit mig de senaste åren. Nog för att de rödgrönas budgetskrivningar om civilsamhället blinkar från andra sidan universum. Viktigare är ändå att Malmberg skickligt undgår att replikera på min viktigaste kritik mot den politik den avgående regeringen sa att den ville föra:
Nämligen i vilken galax befann Miljöpartiet sig när de gick med på förslaget att avskaffa avdragsrätten för gåvor till civilsamhället? Niclas Malmberg kallar de godkända hjälporganisationerna för ”välartikulerade grupper” och påstår därefter att vi struntar i de mest utsatta. Det är precis tvärtom. Gå gärna igenom Skatteverkets lista över organisationer som är godkända mottagare. En gemensam nämnare för många av dem är just att de hjälper människor som saknar röst, människor som inte med bästa vilja i världen kan betraktas som påtryckargrupper. I själva verket når de här organisationerna människor som ofta undviker kontakt med myndigheter. Bland mottagarna finns organisationer som är verksamma såväl i Sverige som i utlandet: Stadsmissionen Stockholm, Bräcke Diakoni, Diakonia, Svenska kyrkan och PMU Interlife.
Jag är tveksam till att bränder och upplopp i vissa förorter var ett nödrop efter fler graffiti- och hip
hop-projekt. Jag är ännu mer skeptisk till att de rödgrönas tänkta satsning på kulturprojekt är en fullgod ersättning för den succéartade reform som har tillfört civilsamhället stora resurser. Resurser som dessutom medlemmar själva tillfört från sin plånbok med de mäktiga och legitimerade orden ”det här tror vi på”.
Jag raljerar inte över problemen i utanförskapsområden – de är reella. Vi behöver hitta nya vägar att involvera alla samhällssektorer i förbättringsarbetet. Kristdemokraterna har lanserat tanken att inleda försök med Obligationer för samhällspåverkan, så kallade Social Impact Bonds. Tanken är att hitta privata finansiärer till satsningar i den ideella sektorn, satsningar som är tidsbegränsade och mätbara. Om det på förhand uppsatta målet uppnås, betalar kommunen den privata finansiären. Om inte, så står den privata finansiären för insatsen. De rödgröna kritikerna började genast yra om ”riskkapitalister”, en medveten vantolkning. Från vänsterkanten vill man nämligen inte kännas vid att någon annan än kommun och stat kan och vill bidra till lösningar på samhällsproblem. I botten ligger den misstänksamhet mot ideell och privat sektor som jag beskrev i min förra artikel. Social Impact Bonds lösa inte alla problem. Däremot skulle de tillföra nya idéer och nytt kapital som bidrar till lösningar på gemensamma problem. Inte minst skulle vi involvera samhällets samtliga tre sektorer – ideell, privat och offentlig – och utnyttja deras respektive styrkor.
För det tål att upprepas: Samhället är större än stat och kommun. Förr har vi sett en allierad i Miljöpartiet på den fronten. Men efter deras radikala vänstersväng under det nuvarande ledarskapet är tydligen det civila samhällets verksamheter något som helst ska vara en ideell gren
på det kommunala trädet, inte något som ska få agera och växa på egna villkor. Åtminstone var detta den syn som framkom i det nu nedröstade budgetförslaget. Om Niclas Malmberg framöver kan påverka Miljöpartiet i rätt riktning är det förstås mer än välkommet.
Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot
