Fråga 2015/16:1090 Kostsamma vattenanslutningar
av Caroline Szyber (KD)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Ingen vill i onödan faktureras flera hundratusen i avloppskostnader. Ändå är lagen om allmänna vattentjänster (LAV) den bittra orsaken till att människor, trots godkänt vatten och avlopp (va), i storstädernas kranskommuner tvingas utöka sina banklån eller måste sälja sitt älskade lantställe eller hus för att betala anslutningsavgifter för kommunalt va.
Enligt utredningen som föregick lagen fanns utrymme för att fastighetsägare, när det bedömdes lämpligt, själva ansvarade för vatten och avlopp (va) enskilt eller tillsammans med andra i samfällighetslösningar. Utanför tätorterna är det oftast det mest fördelaktiga alternativet ur teknisk, miljömässig och ekonomisk synpunkt för alla parter.
Tyvärr har rättspraxis, med anledning av LAV, utvecklats på ett sådant sätt att det i byar på landsbygden alltid blir kommunens skyldighet att tillhandahålla vatten och avlopp. Detta trots att det ger orimliga kostnader för enskilda fastighetsägare och va-kollektiv, utan att det innebär en miljömässig förbättring jämfört med alternativen.
I dagsläget krockar de lagar som hanterar va med varandra rent juridiskt. Även om man som fastighetsägare har godkänt enskilt va i enlighet med miljöbalken eller en godkänd samfälld va-anläggning tillsammans med sina grannar i enlighet med anläggningslagen, tvingas kommunen överta ansvaret för vatten och avlopp för den händelse att man bor i så kallad samlad bebyggelse. Definitionen av samlad bebyggelse har enligt rättspraxis utvecklats till att bli ungefär 15 hus.
Följden blir att fler småhusägare alldeles i onödan tvingas ansluta sig till kommunalt va, med konsekvensen att kommun, va-kollektiv och enskilda fastighetsägare alla förlorar ekonomiskt och att anslutningsavgifter och brukningsavgifter för va på sikt kommer att öka kraftigt.
Som exempel kan nämnas Norrtälje kommun där brukningsavgiften bedöms öka 147 procent och anslutningsavgiften 47 procent kommande åttaårsperiod. Ett annat exempel är Knivsta kommun, vars befolkningstillväxt 2015 var högst i landet, där man trots stor önskan om att växa utanför tätorten helt stoppat nybyggnation av småhus på landsbygden på grund av de orimliga kostnader dagens va-lagstiftning medför.
Jag har för ett år sedan ställt en skriftlig fråga till ministern (2014/15:572) och lyft problemen med kostsamma vattenanslutningar. I svaret på frågan tillerkänner inte ministern att dagens rättspraxis gör kommunalt va till det enda alternativet. Åsa Romson ser därför inte något som hindrar en fastighetsägare att ansöka hos kommunen om tillstånd till en egen lösning.
Men om regeringen menar allvar med att det behöver byggas mer och om man även vill att det ska byggas utanför tätorterna behöver va-lagstiftningen ändras.
Problemet föranleder mig att fråga klimat- och miljöministern:
Avser ministern att ta några initiativ till att förändra lagstiftningen på området?
