Ytterligare en ledamot, denna gång från Miljöpartiet, blev för några veckor innan jul politisk vilde. Med miljöpartistens besked till sitt parti får nu riksdagen sin femte politiska vilde som blir partilös. Tidigare har fyra Sverigedemokratiska riksdagsledamöter blivit partilösa efter att ha brutit med sitt parti. Efter att ha brutit med Moderaterna valde också en riksdagsledamot att ingå i Sverigedemokraternas partigrupp varifrån han sedan dess verkat. Sedan enkammarriksdagen infördes 1971 har utöver dessa 6 riksdagsledamöter, ytterligare 16 riksdagsledamöter blivit politiska vildar i riksdagen. Under mandatperioden har en utbrytargrupp av fyra miljöpartister tidvis agerat fristående från sin riksdagsgrupp men kvarstått som partimedlemmar.
För en politisk vilde kvarstår uppdraget och de arvoden som associeras med uppdraget som riksdagsledamot.
Till det riksdagspolitiska uppdraget väljs kandidaten utifrån engagemanget i ett parti. Väljare som förväntat sig att representeras av kandidaten förlorar dels kandidatens representation, men också det mandat som partiet vunnit om ledamoten blir vilde utan partigrupp.
Om politiska vildar miste sitt uppdrag som riksdagsledamot i samband med att de lämnar sin partigrupp och mandatet istället tillföll det parti de lämnat, kunde en ny person istället träda in på partiets mandat. För att balansera maktförhållandet mellan och parti och folkvald kunde vilden behålla sitt mandat om denne upptogs i ett annat riksdagsparti.
