Caroline Szyber

Jag vill se ett tryggare samhälle – med mer medmänsklighet. Ett samhälle där fler vågar ta ansvar och där vi bryr oss om varandra. Det är viktigt för samhällsutvecklingen att alla efter egen förmåga hjälper till när en person är i nöd. Samhället måste tydligt visa att det inte är godtagbart med likgiltighet eller passivitet inför en medmänniska som är i nöd. Likgiltigheten har ökat i vårt samhälle. Jag är övertygad om att en civilkuragelag skulle stärka medmänskligheten. Likgiltighet är inte acceptabelt. Moral kan inte ersättas av lagar. I vissa fall är det dock möjligt att stödja moral med lag. Attityder kan förändras. En lagstadgad skyldighet att hjälpa en nödställd uppmuntrar till ansvar och gemensamma tag när något inträffar.

Kristdemokraterna har länge arbetat för att införa en utvidgad skyldighet att ingripa vid brott och vill införa en civilkuragelag, nu är övriga alliansen med på tåget och en utredning är äntligen tillsatt. En utredning som ska presentera ett lagförslag. I flera andra länder såsom Finland, Schweiz, Tyskland, Frankrike, Norge och Belgien, finns redan en sådan lag. Straffansvarsutredningen (SOU 1996:185) kom också fram till att det bör finnas en lag i Sverige som gör det oacceptabelt att förhålla sig passiv när annan människa befinner sig i livsfara. Det behöver ju inte innebära att man går emellan och avbryter ett slagsmål, men att man tar sin mobil och ringer polisen eller efter en ambulans om det behövs. En civilkuragelag skulle innebära ett utvidgat krav och lagstadgad skyldighet att efter förmåga hjälpa någon som är i nöd. Jag ser en civilkuragelag som ett sätt att betona att vi var och en, och tillsammans, är skyldiga att hjälpa en medmänniska i nöd, utifrån situationen och vars och ens egna förutsättningar. En civilkuragelag skulle ge ett samhälle där fler tar ansvar och bryr sig om sina medmänniskor. Det är ett sådant samhälle jag vill leva i – ett tryggare medmänskligare samhälle.