Jag och många med mig blev upprörda efter att ha sett Uppdrag granskning tidigare i veckan. Inte blev det bättre när ingen ville ta ansvar, vilket kunde ses i Debatt. En 14-årig flicka våldtas på en toalett i skolan av en skolkamrat, hon anmäler honom. Det som sedan händer i samhället Bjästa med omnejd är en gåta för många. Det är ingen som tar flickans parti, istället startas en facebook-grupp som tar pojkens parti och rykten sprids om att flickan ljuger om våldtäkten.
När det gäller våldtäkter är det ofta så att ord står mot ord, och gång på gång tvingas vi läsa om hur rättssystemet misslyckats att ge upprättelse åt kvinnor som blivit utnyttjade. Denna gång var det dock inte rättsväsendet som misslyckades med att ge flickan upprättelse, utan samhället hon bodde i. Bjästa är dock inte något unikt, att den ”snygga schysta killen” inte kan våldta är tyvärr en vanligt bild. Författaren Katarina Wennstam har skrivit flera böcker om just detta. ”Wennstam menar att det finns två starka mytbilder om våldtäktsmän. Den fula gubben som hoppar fram bakom en buske, eller förortsgänget. – Jag är övertygad om att det aldrig hade blivit den här typen av uppslutning kring gärningsmannen om det var en invandrarkille. Enligt henne är det inget ovanligt att ett helt samhälle, eller en skola eller arbetsplats, sluter upp kring gärningsmannen i stället för offret. – Det handlar om något väldigt mänskligt. Det är mycket lättare att tro att det blivit fel någonstans än att acceptera att någon man känner och tycker om är en våldtäktsman.”
I Uppdrag granskning speglas ett samhälle som ställde sig på förövarens sida och fick en våldtagen 14-årig flicka att tvingas flytta till en annan stad många många mil från Bjästa. Vi är många som undrar hur detta kan ske. Bristen på civilkurage, bristen på ansvar som vuxna människor tar är tydligt. Inte blev trakasserierna mot flickan mindre efter att pojken blivit dömd både i tingsrätt och hovrätt.
Det hela slutar inte här, utan pojken går på skolavslutningen i sin förra skola, trots att han har besöksförbud och inte fick träffa flickan. Där hyllas han och får dela ut rosor till alla elever. Prästen säger i Uppdrag granskning att ”det var en demonstration för hela människovärdet”. Detta visar återigen hur samhället skyddar denna pojke. Senare på kvällen våldtar han ytterligare en flicka. Även för denna våldtäkt har pojken blivit fälld – i både tingsrätt och hovrätt. Det lilla samhället kommer att utredas av flera myndigheter; prästen utreds, skolan utreds av skolinspektionen. Barnombudsmannen och Barn-och elevombudsmannen har kallat kommunen till möte och för att föra samtal hur de ska förhindra kränkningar på skolan.
Skolan sade att de var tvugna att hålla sig neutrala. Vad de lägger i begreppet neutralt kan man ju verkligen undra. Dessutom har de fel, enligt Skollagen har en skola handlingsplikt. Bara för att man inte tar sida, betyder det inte att man inte kan prata om att ett nej är ett nej och bryta tabun som verkar finnas kring ämnet våldtäkter. Behovet av stöd och hjälp till brottsoffer är stort. Metoder att möta och stödja människor som utsatts för brott behöver utvecklas. Det är viktigt att de åtgärder som vidtas för att skydda brottsoffren innebär förbättringar i praktiken, inte enbart teoretiska målsättningar. Handlingsplaner som upprättas måste följas upp och få genomslag i brottsoffrens vardag. Brå (Brottsförebyggande rådet) har också publicerat en bra rapport Vart går gränsen? Handledningen innehåller fakta, berättelser, frågeställningar, övningar och diskussionsunderlag för temaarbeten om jämställdhet, kroppslig och själslig integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott. Materialet vänder sig till såväl elever på högstadiet och gymnasiet. Jag hoppas fler högstadie- och gymnasieskolor använder sig av denna och rapport och tar upp sexualbrott i skolan, så fler vågar ifrågasätta och förstår att bakom den snygga och schysta ytan kan det dölja sig en ful gubbe.
