Nu går februari över till mars och väntan på att börja cykla igen förblir en längtan ett tag till verkar det som. Det vi kommer ihåg från (förhoppningsvis slutet av) denna vargvinter är en vinter som satte en hel del på prov. Vi i Sverige skrattar ofta åt hur spanjorer och greker stänger skolor efter ett snöfall men denna gång var det vi själva som inte var redo för vädret.
Detta var vintern då det kändes som ett mirakel när ett tåg kom i tid, ja om de nu ens gick. När vi lärde oss att ”ett tåg som inte har gått kan inte vara försenat” sagt av SJ:s presschef, när @SJ AB skrev på twitter ”Nu loggar vi av, trevlig helg och lycka till i snöovädret”. När varken SJ eller SL ville man skulle gå in på deras hemsidor för då brakar de ihop. När resegarantin inte gällde eller jo den gällde eller nej. Då både SJ och SL uppmanade folk att inte ta tåget utan hellre stanna hemma. Då det var livsfarligt att åka tåg och gå ute i allmänhet.
Denna vinter var (tror att om jag skriver i dåtid så förblir det så) den kallaste på över 20 år i vissa delar av Sverige och på andra orter den kallaste sedan andra världskriget. Enligt infrastrukturministern Åsa Torstensson är det ”just den ihållande kylan i kombination med upprepade snöfall som gör problemen så stora i järnvägssystemet.” Orsakerna till kaoset stavas fastfrusna tåg, växelfel, ned-isade vagnar, lok och spår och mängder med snö samt att kraftförsörjning och signalsystem är känsliga för kyla. SJ sade sig ha beredskap med så var inte fallet.
Detta var också vintern då alla skyllde på alla och ingen ville ta ansvar. SJ:s förklaring på deras hemsida var ”Mycket kraftiga reduceringar i tågtrafiken. Banverket har beslutat att reducera tågtrafik pga vädret.Vi följer deras beslut.” Banverket sade sig inte haft tillräckliga resurser. Socialdemokraterna, som själva inte satsat på infrastruktur och underhåll de senaste mandatperioderna, skyllde på nuvarande regeringen.
Vems fel är ännu inte helt klart, men det blev tydligt och visade sig att Sverige var det bland de sämsta i Europa på att underhålla sina spår. För det är just det som det handlar om – vi måste självklart ha järnvägar som tål svenska vinterdagar.
Även SL hade stora problem, enbart för tunnelbanan som gick i innerstaden, där tågen går i tunnlar, har trafiken fungerat.
Enligt mig är en av de viktigaste delarna när det krisar sig information. Kommunikationen (i dubbel bemärkelse) har inte fungerat allt för bra, flera resenärer har även klagat på servicenivån och bemötandet. Dessutom har ersättningsfrågorna ändrats allt eftersom. Först skulle inget utgå och ingen resegaranti gälla, men sedan förstod både SJ och SL att de aldrig skulle återvinna förtroendet om de försämrade villkoren. Resenärerna måste känna att det står i centrum. Vi måste underhålla våra spår. Jag tycker att det är bra att SL bjuder på en vecka gratis åkning, det är det enda rätta efter denna vecka. Plåster på såren i all ära, men vad som gäller ska vara tydligt från början.
Jag spår (sic!) att framtidens spår kommer underhållas bättre, vi måste satsa på infrastrukturen i vårt land, och att informationen måste bli bättre.
