Nu pågår en debatt om konstnären Lars Vilks och hans teckning föreställande Muhammed som rondellhund. Debatten påminner en hel del om den debatt som följde efter Jyllands Posten publicerat tolv karikatyrer av den muslimska profeten Mohammed samt för några år sedan gällande Salman Rushdies bok Satansverserna. Mohammed får enligt islam ej avbildas. Frågan är om en publicering var rätt och kunde rättfärdigas tack vare den yttrandefrihet som västvärlden innehar. Eller om det å andra sidan var så att denna publicering inskränkt den respekt för andra religioner och yttringar som bör finnas i ett demokratiskt land.
Finns det någon gränsdragning när yttrandefriheten skall ge vika för religionen? Är den uppkomna situationen ett exempel på det civilisationernas krig – clash of civilizations som Samuel Huntington talar om?
Sverige och andra länder i Västvärlden har klara och välfungerande lagar och landets yttrandefrihet ger inte utrymme för rasistiska och kränkande uttalanden. Vi har från barnsben fått lära oss att man skall respektera andra – men innefattar andra ”dem”? Problemet i dagens samhälle är att vi sällan lär oss den grundläggande skillnaden mellan ”vi” och ”dem”, detta leder till att stereotyper och fiendebilder mot ”dem” lättare kan skapas. Våra egna ideal i väst förklaras inte heller för ”dem”. När den danska tidningen Jyllands Posten publicerade tolv karikatyrer av den muslimska profeten Mohammed var det många som upprördes över att den danska staten inte vidtog åtgärder och straffade journalisterna (tecknarna), chefredaktören eller ansvarig utgivare. Att Danmark skulle ha bett om ursäkt på det sätt som de muslimska länderna gav uttryck för och ställt journalisterna inför rätta är i dagsläget omöjligt att göra i Danmark, för att det skulle vara möjligt krävs en grundlagsändring. En ändring av en stöttesten i västvärlden.
Det är viktigt att man kan och får lov att ifrågasätta etablerade sanningar. Detta även när man har kontroversiella åsikter. För vad händer om vi inte får lov att ifrågasätta? Att få ifrågasätta är viktigt för att vetenskapen och inte minst den sociala utveckling överhuvudtaget skall kunna gå framåt. Det finns gränser för yttrandefriheten, oavsett yttrandefrihet får man inte hota någon till livet. Man får inte heller förtala andra personer, eller förolämpa dem. (I Sverige får man dessutom inte uttrycka missaktning mot vissa folkgrupper, då det faller under hets mot folkgrupp). Yttrandefriheten är olika långtgående i olika länder. Ett fritt samhälle är beroende av en fri debatt för optimal samhällsutveckling. Det är svårt att sätta en klar gräns för när yttrandefriheten skall vika för religionen. Vill man kritisera Talmud, Bibeln, Koran eller profeten Muhammed så ska man få göra det, utan att bli hotad. Att bedriva självcensur för att inte kränka (skada) andra människor eller driva med deras religion är rätt, men denna censur finns inbyggd i västvärldens yttrande- och tryckfrihet, i och med lagar om hets mot folkgrupp etc.
Det som pågar är en clash inom den muslimska religionssfärens civilisation (intra-civilisations krock), där diktatorer och religiösa ledare förvägrar folk yttrandefrihet, medan allt fler muslimer vill ha yttrandefrihet/demokratiska rättigheter. Det gäller för väst att vara ett gott exempel, visa att vi har en frihet att kritisera allt och alla. Oavsett vad man tycker om Jyllands Postens publicering av teckningarna kan inte sägas annat än att den dragit igång en idédebatt, dock främst i väst tyvärr. Många av världens muslimer känner sig bara kränkta.
Det gäller att vi i väst jobbar för att bilden av muslimer ändras så att det blir tydligt att islam inte är måltavlan i något civilisationskrig. Dock är detta ej möjligt om det från den muslimska världen ej finns någon vilja till förståelse för ”de andra” och vilja till förändring, religion måste sluta användas som en ursäkt för en förlegad och icke-demokratisk synsätt. I grunden är religionsfriheten och yttrandefriheten två delar av samma mänskliga rättigheter, som måste och kan samsas, utan att inskränka på varandra.
