Jag sitter och läser tidningen och noterar all reklam som gymnasieskolorna har – det är dags att välja gymnasieskola. Diskussionerna om svenska skolans kvalité pågår i tidningar och på debattprogram på tv.
Socialdemokraternas negativa syn på friskolor är ingen nyhet. Ända sedan den borgerliga regeringen i början av 1990-talet ändrade lagen så att villkoren för fristående skolor förbättrades har de försökt stoppa utvecklingen genom att på olika sätt sätta käppar i hjulet. Det har dock inte lyckats. Mona Sahlin sade i en artikel i The Guardian att friskolor är ett misslyckande. Sahlin talar med kluven tunga, hon säger en sak i utländsk press och en annan sak hemma.
Friskolor har kommit för att stanna. Så kommer det att bli oberoende valet. I den nya skollagen har en skärpning skett, lika villkor för både kommunala skolor och friskolor (bland annat att även friskolor måste erbjuda särskilt stöd till vissa elever). Bevis för det misslyckande som Sahlin talar om finns inte, tvärtemot väljer allt fler nu friskolor när det ska välja gymnasium.
Stopplagen som Socialdemokraterna så gärna vill ha är ingenting annat än ett utslag för socialdemokraternas vilja att centralstyra och likrikta svensk skola. Det vore ärligare att säga nej av ideologiska skäl än att med ekonomiska styrmedel försöka kväva framgångsrika skolor. Kunskapsklyftorna ökade under de tolv år 1994-2006 som socialdemokraterna hade ansvarat för skolpolitiken.
Målsättningen måste förstås vara att varenda skola ska vara en bra skola. Lärare och skolledare gör ett fantastiskt arbete idag. För mig handlar det om att Sverige ska ha en bra skola, oberoende styrform, som ger eleverna mycket kunskap, lust och kraft att fortsätta till vidare studier eller direkt gå ut i arbetslivet. Det är det centrala. Kommunal skola och friskolor – båda behövs och båda har kommit för att stanna.
