Det har varit mycket skriverier när jag varit utomlands på semester om att Göran Hägglund tackat nej till att medverka på Pride. Vissa har fått det att låta som om Kristdemokraterna inte finns på plats alls, detta stämmer inte, jag själv var med några andra från partiet på invigningen igår och idag ordnades av Kristdemokraterna Stockholm stad och Stockholm län ett lyssnarseminarium Makten över vardagen i Pride-House. Jag var ansvarig arrangör för Stockholm stad och är glad att vi ordnade ett seminarium i år. Det är första gången som Kristdemokraterna har en egen programpunkt på Pride.
I panelen satt Michael Anefur riksdagsledamot (KD) och partiets talesperson i hbtq-frågor, Malin Appelgren kommunalråd (KD) i Solna samt Ebba Busch förste vice förbundsordförande för KDU och kommunalråd (KD) i Uppsala kommer för att lyssna, lära och dela med sig av sina intryck i ett samtal med Philip Lönegren från seniorboendet Regnbågens styrelse och Anna Österberg fru till Mia och mamma till en dotter på 1,5 år. Moderator var Magnus Kolsjö, andre vice distriktsordförande i Stockholms län. Han inledde seminariet med att berätta att många kristdemokrater inte känner sig redo att ta debatten och när han hört sig för så skulle han inte få ihop tillräckligt många personer för att ha full täckning i ett tält i Pride-park. Han sade också att han tyckte det var synd Göran Hägglund tackat nej till att delta i partiledardebatten, detta har han tidigare utvecklat på sin blogg.
Magnus fortsatte, efter att ha talat om bakgrunden till seminariet och kort om Hägglunds frånvaro på Pride, att ställa den raka frågan till Anna och Philip: ”Vad är en homofientlig politik?”. Båda var överens om att en intolerant politik gör att den känns klart homofientlig. Sedan fick Malin, Ebba och Michael besvara frågan om de tycker att Kristdemokraterna homofientliga. Alla tre sade att nej, ”vi talar om ett medmänskligare och att se alla människor”, sade Malin.
Anna fick sedan berätta om hut det var att komma ut, hur det är att bo på en liten ort och hur det var att skaffa barn. Anna sade att det gått bra på den orten de bodde. Hon berättade också om mötet med deras barnmorska som hade sagt ärligt att det var det första samkönade paret hon träffat. Sedan sa hon att det är ju speciellt att man alltid måste stryka över på blanketter ”make” och skriva till ”maka”.
Philip fick sedan berätta sitt engagemang och arbetet för ett hbt-seniorboende, än så länge letar de ännu lokal men hoppas att om ett år så är det verklighet. Han berättade att många har hört av sig och att förhoppningsvis kommer det komma fler regnbågsboenden i framtiden på flera platser i Sverige.
Sedan släpptes publiken in, det var många som kommit till seminariet, och några var arga. De tyckte att KD alltid kommer sist när det gäller att ställa sig bakom förslag, att de känner en stor fientlighet från partiet. Michael, Ebba och Malin lyssnade och tog till sig och svarade på de frågor som ställdes. Jag är glad att vi hittade en form av dialog och hoppas precis som flera andra att vi nästa år har ett tält i Pride park.
