Ska Sverige ta till sig av internationell kritik? Ska vi kriminalisera deltagande i rasistiska organisationer?

Igår presenterade Kristdemokraterna sitt valmanifest. Ett riktigt bra och intressant dokument. En fråga som twitter och på vissa forum blev omdiskuterat var förslaget om att deltagande i och stöd till rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer ska vara olagligt.

Det argument som framfördes var att det skulle vara grundlagsstridigt och klart svårt gällande definitionerna. Likaså hade flera åsikter på att KDU ordförande Charlie Weimers, efter en attack KDU i Lund för en vecka sedan, förtydligade KDUs linje att förbjuda alla rörelser och organisationer som har våld på programmet och att Afa därmed skulle innefattas av detta.

Kristdemokraterna har under flera år drivit frågan om att enskilds deltagande i eller stöd till kriminella organisationer bör kriminaliseras. Vi som parti har varit tydliga med att för att undanröja alla tvivel, bland annat för att frågeställningen aktualiseras i andra internationella sammanhang, men också för den inhemska situationen, bör dock regeringen utreda åtgärder för att få ett tydligt generellt grundlagsstöd så att enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet kan kriminaliseras. Detta framgår av en motion

”Det är för oss viktigt att lagstiftningen klart och tydligt kriminaliserar den som deltar eller lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse antingen genom att ligga bakom eller uppmana till allvarliga brott. SOU 1991:75 konstaterade att den av utredningen föreslagna lagstiftningen var riktad mot ”sammanslutningar som strävar efter att med våld eller liknande brottslighet mot person eller egendom förverkliga rasistiska syften” och det är ”den enskildes befattning” med sådana sammanslutningar som skall kriminaliseras. Kriterier för ingripande skall vara någon form av våld, hot eller tvång. Det finns alltså invävt en rad distinkta kriterier i förslaget. Dessa kriterier kan dessutom användas på ett mer generellt plan än enbart för rasistisk brottslighet.”

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står det att länderna har en skyldighet att kriminalisera spridandet av idéer som grundas på rasöverlägsenhet eller rashat, som uppmanar till rasdiskriminering etc. I andra länder tolkas texten i FN-konventionen som att alla länder bör förbjuda rasistiska partier och andra organisationer och förklara deltagande i sådana organisationer som en straffbar handling enligt lag (artikel 4 punkt a och b).

Det är alltså viktigt att förstå skillnaden, Kristdemokraterna vill inte att det ska vara straffbart att vara med i rasistiska organisationer. Utan vi vill kriminalisera enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet. Att lägga ansvaret på enskilda individer är betydligt mer effektivt än förbud mot rasistiska organisationer. Den förening som förbjuds idag skulle snabbt återuppstå under annat namn i morgon. Ett organisationsförbud skulle inte gå att upprätthålla. Det innebär att det inte enbart är exempelvis arrangörerna av en demonstration som urartar som begår ett brott utan också deltagarna. 

Föreningsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet – allt är grundlagsstadgat, ska fortsätta vara det och ska värnas. MEN att använda våld för att föra fram sina politiska idéer är inte demokratiskt. Flera MR-organisationer i Sverige, bland annat Svenska Helsingforskommittén, idag kallade Civil Right defenders, har vidare funnit att Sverige inte uppfyller sina åtaganden i enlighet med FN:s Rasdiskrimineringskonvention.

Kriminalisera den som deltar eller lämnar stöd till en organisation som ägnar sig åt rasistisk förföljelse antingen genom att ligga bakom eller uppmana till allvarliga brott eller som på annat sätt ägnar sig åt organiserad kriminalitet. Om organisation anses medverka eller uppmuntra till brottslighet som innebär hot, våld eller tvång ska det anses vara tillräckligt som grund för ingripande för den som deltar i verksamheten. Det kan nämnas att den tyska strafflagen har ovanstående inriktning, där begreppen är generella och inriktas på enskilds deltagande eller stöd för föreningar ”vars ändamål och verksamhet är inriktad på att begå straffbara handlingar”.

Var social, dela med dig!

, ,