Först gästinlägget kommer från europaparlamentariker och min förra chef Alf Svensson, som jag var sakkunnig åt när han satt riksdagen och var ledamot i utrikesutskottet, innan han for till Bryssel. Han delar med sig av sitt arbete på http://www.alfsvensson.eu/
Nog vore det av värde om valrörelsedebatten i Sverige handlade mer om internationella frågor. Vi tror naturligtvis att Alliansen är bättre att företräda Sverige på de internationella scenerna än skickade Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.
Sveriges medlemskap i EU är en gränslös tillång. Den borde lyftas fram vida mer.
När ekonomin debatteras och när arbetslöshet dryftas ordas det i regel också om ”den globala ekonomiska krisen” som påverkat och påverkar oss. Och så är det förstås. Men vi påverkas i alla de avseenden!
På vilket sätt påverkas vi av kampen mellan Indien och Kina? Varför är Ryssland så angeläget om att köpa franska militära fartyg som underlättar landstigning? Vad händer om Turkiet stänger dörren till EU? Vad ska Iran ha sina atomvapen till? Vilken blir utvecklingen i Arktis? Vart bär det hän i Ukraina? Vad kan vi göra ytterligare för att för att få stopp på vanvettet i Kongo och i Darfur? Hur påverkar EEAS (European External Action Service) vår utrikesförvaltning? Vad har främjat utvecklingen så påtagligt i Brasilien? Vart tar islamismen vägen i de forna Sovjetrepublikerna?
Dessa frågeställningar rymmer åtskillig inverkan på vår framtida svenska arbetsmarknad, kommande generationers pensioner och utbildningsmöjligheter, allas trygghet och trivsel och förstås fred och frihet.
Jag inbillar mig att instängdheten, den nationella isoleringen, kan föda rädsla och skapa förutsättningar för skrämsel. Detta måste hanteras av ledande politiker. Nationalstatsromantik duger inte, och jag tror dessutom att den främjar rädslorna. Låt oss höras och synas i de internationella sammanhangen. Vidga vyerna för de är hur vida som helst.
Med de bästa hälsningar,
Alf Svensson
