Idag skriver jag i Expressen att migrationspolitiken måste bli humanare. Det gäller såväl den svenska som att vi måste vara tydligare vad som ska gälla inom EU. Läs artikel här.
På senare tid har två diskussioner gjord att bilden av den generösa svenska asylpolitiken fallerat. Den ena handlar om kristna flyktingar från Irak. Sverige har under lång tid utvisat människor till Irak på tveksamma grunder. Till slut gjordes ett tillfälligt stopp för vissa avvisningar efter uppmaning från Europadomstolen där överklagade utvisningsbeslut kan ändras och bilda ny praxis. Från den svenska regeringens håll har det alltjämt varit tyst.
Den andra diskussionen handlar om familjeåterförening som hindras på grund av avsaknaden av pass eller giltiga identifikationshandlingar. Personer som finns i länder som Somalia eller Eritrea och vill återförenas med sin familj i Sverige hindras att göra det om de saknar pass eller identifikationshandlingar. Det gör de i de allra flesta fall eftersom dessa handlingar i princip inte går att få utfärdade i de länderna. Inte ens med DNA-tester som bevis får man komma till Sverige för att återförenas med sin familj om man saknar pass. Problemet uppmärksammades av Migrationsverket som har att följa ny praxis sedan ungefär ett år tillbaka. Från migrationsministern har dock inget hänt, han väljer istället att hänvisa till migrationsdomstolarna, som ju är de som kommit fram till denna praxis.
Om domsluten i migrationsdomstolarna skiljer sig markant från vad som var regeringens mening så är det förstås upp till migrationsministern att föreslå lagändringar eller driva förändringar genom regleringsbrev. Den nya instans- och processordningen är riktig, men man kan inte som migrationsminister påstå att man på grund av den inte kan göra förändringar av riktlinjer. Om Sverige ska ha en generös asyl- och flyktingpolitik så behöver vi en migrationsminister som är beredd att ta strid för människovärdet och kan driva förändringsprocesser för att inom den nya process- och instansordningen nå en mer human linje.
Europa måste öppnas upp och murarna måste rivas. Undantag måste kunna göras i Dublinförordningen och Frontex måste bli en organisation som arbetar med de mänskliga rättigheterna och rätten att söka asyl i enlighet med Genèvekonventionen för ögonen. Minimikraven när det gäller migrationspolitiken måste höjas och fler länder i EU måste ta emot kvotflyktingar.
Det ekar ganska falskt i mångas öron när vi inom EU talar om våra 65 år av fredstid men samtidigt jagar bort människor som söker skydd i Europa undan krig och svält.
Update:
Både tidningen Kristdemokraten och Hemmets vän har gjort intervjuer med mig om artikeln.
