Mikael Oscarsson och Robert Halef skriver bra på Brännpunkt med anledning av nytt regleringsbrev till Migrationsverket.
”Vid det sista regeringssammanträdet före jul skärpte regeringen kravet på Migrationsverket om handläggarnas kunskap kring religiösa minoriteter.
Indirekt säger regeringen därmed att höstens utvisningar av kristna irakier kan ha skett utifrån otillräcklig religionskompetens på myndigheten.”
”I slutet av hösten meddelade Europadomstolen – efter omfattande överklaganden till domstolen – att Sverige måste upphöra med utvisningen av kristna irakier. Även FN:s flyktingorgan UNHCR har riktat kritik mot Sverige. Utvisningen av ett stort antal irakier inhiberades i avvaktan på att domstolen undersöker hur osäkert det är för de kristna irakierna att återvända.
Men under förra veckan återupptogs avvisningarna då ett plan med irakier – däribland kristna – lyfte från Arlanda. Vi hoppas nu slippa se detta ske igen, innan det nya kompetenskravet hos Migrationsverket implementerats.”
Det är bara att hoppas och följa så det nya regleringsbrevet som regeringen tog igår för Migrationsverket verkligen blir tydligare.
Robert Halef och jag har tillsammans skrivit artiklar på samma ämne till Södertäljetidning och Norrtäljetidning. Utvisningarna till Irak fortsätter. En del har stoppats tack vare överklaganden till Europadomstolen, men övriga utvisningar fortsätter att ske som planerat. Detta trots att många av dem som utvisas till Irak blir utsatta för förföljelse och tvingas fly igen, alternativt hålla sig gömda. Migrationsminister Tobias Billström håller stenhårt fast vid det återvändandeavtal som Sverige tecknat med Irak, trots att exempelvis FN:s flyktingorgan tydligt avråder från utvisningar till stora delar av Irak.
Tobias Billström säger att vi från Sveriges sida varken kan eller bör efterforska vad som händer med de människor som vi utvisar från Sverige. Vi delar inte den uppfattningen. Finns det uppgifter som tyder på att människor som vi skickar tillbaka far illa, förföljs eller fängslas så kan vi självklart följa upp det, använda den informationen i framtida landprofiler och så vidare. Vi inte bara kan göra det, det är vår skyldighet att se till att inga människor får sina rättigheter kränkta.
Vi har ett ansvar även för människor som utvisas och tvingas lämna Sverige. Ansvar för medmänniskor slutar inte vid nationsgränser. Därför kan vi inte utvisa människor och sedan blunda för vilka konsekvenser det får för enskilda. Vi har ett ansvar att inte utvisa människor till länder där de riskerar att fara illa. Och om det kan tänkas att Sverige har brustit i det ansvaret så är det viktigt att vi följer upp vad som hänt och använder den kunskapen för att få vägledning inför beslut som ska fattas framöver.
