Romer situation i EU – del II

Jag bloggade igår och har även gjort det tidigare om hur svårt det är för alla minoriter att känna att de båda får förståelse och bevara sin kultur en ändå känner sig integrerade och här om situatioen i Sverige och här om situationen i EU.

Diskrimineringen mot romer är stor än idag. Den rapport som Maria Leissner presenterade förra året bekräftar tyvärr denna utsatthet även idag. Rapporten visar att det råder ojämlikhet mellan romer och den övriga befolkningen inom så gott som alla livets centrala områden och att romer som grupp är särskilt utsatt för diskriminering i Sverige.

Många romer saknar kunskap om sina rättigheter. Det finns ett stort behov av särskilda åtgärder för att snabba på en utveckling i riktning mot lika rättigheter och lika möjligheter för romer i samhället. Enda sättet att angripa denna diskriminering är ett övergripande angreppssätt. Tillsammans med kunskap om och förståelse för romers situation som minoritetsgrupp krävs effektiv lagstiftning som skyddar grupper mot rasistiska uttryck. Genom att minska de rasistiska uttalandena minskar också möjligheten att föra vidare de stereotypa bilder av romer som idag till viss del är rådande i det svenska samhället. För att kunna synliggöra diskriminering av romer krävs förutom ett individperspektiv också ett strukturellt perspektiv som tar hänsyn till företeelser som de utpräglade fördomar, regelverk och normsystem i samhället som begränsar romers möjligheter till lika villkor. Diskrimineringen mot romerna i Sverige verkar vara mer vanligt förekommande än vad vi i Sverige vill erkänna och denna diskriminering ter sig utgöra en del av romernas vardag. Romernas situation ses alltför ofta bara som ett socialt problem, när det egentligen handlar om att förändra den rådande diskriminerande samhällsstrukturen. Det avstånd till majoritetssamhället som romerna själva delvis hjälper till att upprätthålla grundar sig i en rädsla att uppslukas och försvinna som folk. De fördomar och stereotypa bilder av romer som finns gentemot deras kultur, som är så väsentlig för dem, gör att de väljer att distansera sig för att kunna behålla den. För den som inte har ett eget land eller en gemensam religion blir det enda som kan utgöra ett ”vi” att hålla fast så starkt vid den egna traditionen. Mot bakgrund av åratal av antingen tvångsassimilering eller utstötning är detta inte särskilt svårt att inse. Först när man inte behöver vara rädd att utplånas, och känner sig trygg i förvissningen om att få leva med respekt för den egna identiteten, kan man våga anamma delar av majoritetssamhället.

För två veckor sedan presenterades att det skall göras en vitbok över övergreppen på romer under 1900-talet i Sverige.

Jag delar det som Erik Ullenhag integrationsminister så sade att den romska gruppen har genom historien utsatts för oacceptabla övergrepp som tvångssterilisering och att romska barn förvägrats rätten att gå i skola. För att komma vidare är det viktigt att sätta punkt för det som har varit och att staten erkänner de oförrätter som begåtts. Frågan om ersättning kommer dock ej behandlas i denna utan kan eventuellt ske inom ramen för den upprättelseutredning om vanvård av barn som lades i förra veckan.

Update:

Igår firades internationella romadagen. Många tidningar uppmärksammade detta vilket är ett steg i rätt riktning, dock visade flera intervjuer att romerna själva känner att fördomarna ännu är starka.

Var social, dela med dig!

,