Förra helgen var jag höll en workshop om romers situation i EU för Europeiska ungdomsparlamentet. Det var en mycket bra workshop och jag fick väldigt mycket input om synen på framtiden gällande romer efter den.
2009 tog EU en plattform om vägen för inklusion av romer och denna arbete pågår ännu med olika åtgärder för att komma framåt. Samtidigt kan en sådan händelse som massutvisningar i Frankrike föra ett arbete bakåt och förstöra mer än vad den franska staten nånsin förstod. Det viktigaste är att få upp frågan på agendan, vilket flera stater på senare tid under sitt ordförandeskap jobbat för. Det behövs tydliga policys för att romer i hela Europa ska få tillgång till utbildning, sjukvård och boende.
Diskussionen på workshopen var utifrån frågeställningen: Recent incidents have once again put focus on the situation of the Romani people in Europe. In many European countries the situation remains precarious. In this wiew, what measures can EU adopt in order to integrate the Romani people while at the same time respecting their culture?
Kortfattat: vad kan EU göra för att integrera romer madan deras kultur respekteras?
Det finns sjävlklart ingen givet svar.
Om jag kort ska redogöra lite för hur situatioen kan säga att diskriminering gentemot romer har skett och sker även idag i Sverige på flera områden bland annat; arbete, skola och sjukvård. När man talar med gemene man i Sverige om deras syn på romer så finns klara stereotypa bilder, folk hyser klara fördomar och negativa attityder finns gentemot romer. På motsvarande sätt är romers misstro mot icke-romer och myndigheter omfattande. Såväl den svenska lagstiftningen som EG-rätten är idag så allmänt hållna att ingen av dem tvingar fram några konkreta ändringar i lagstiftningen och reella skillnader i verkligheten. Minoriteter skall ha rätt att utöva sin egen kultur, utöva sin religion, använda sitt eget språk samt delta i beslut som berör dem. Romerna har fått fler av sina rättigheter tillgodosedda sedan de blev erkända som en nationell minoritet i Sverige, dock är det en lång väg kvar innan de känner att de får tillgång till alla rättigheter de har rätt till. Det har framgått i en kartläggning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige från 2005 att det råder ojämlikhet mellan romer och den övriga befolkningen inom så gott som alla livets centrala områden och att romer som grupp är särskilt utsatt för diskriminering i Sverige.
När vi i Sverige talar om mänskliga rättigheter är det viktigt att fästa uppmärksamhet på våra minoriteter och deras rättigheter.
Det är viktigt att stärka romernas men främst romska kvinnors ställning, detta framgick i En nationell handlinsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009, regeringens skrivelse 2005/06:95, sid. 51. Ett arbete kring detta har pågått i Sverige. Justitiedepartementet inrättade en arbetsgrupp med romska kvinnor i syfte att diskutera och synliggöra romska kvinnor och stärka deras möjligheter till inflytande.
Något som också framgick på workshopen ar vikten av dialog, inte tala om romer utan med dem och att de får uttrycka vad de anser är fel. Främst behövs en dialog mellan minoriteten och staten.
Det finns idag flera olika former av samråd och bidrag ges till organisationer som representerar de nationella minoriteterna. Förutom ett samrådsmöte som äger rum årligen, sker idag flera möten enskilt med varje minoritetsgrupp. Representanter för nationella minoriteter kommer också att bjudas in till möten som gäller dem och deras angelägenheter. Detta kommer att gälla på möten såväl nationellt som internationellt och på detta sätt öka minoriteternas möjlighet att påverka beslut som påverkar dem. Det är ändock minoriteterna själva som vet vad som blir bäst för dem själva, och vilka önskemål och behov det bör fästas vikt vid.
Många länder i Europa har nationella handlingsprogram för hur de skall jobba för en integration av romerna i samhället. Likaså fokuserar flera länders handlingsprogram på utbildning, arbete, hälsa och boende och att minska diskriminering av romerna och de fördomar som hyses mot dem av gemene man i samhället. Romsk kultur har varit ett annat område som identifierats som ett område för ytterligare statliga åtgärder.
Det finns egentligen inga givna lösningar och det finns så mycket att göra. För några veckor sedan kom ett utredningsförslag gällande ersättningar för de övergrepp som skett mot romer. Mer om detta och framtidssynen på bloggen imorgon.
Jag har bloggat tidigare om hur svårt det är för alla minoriter att känna att de båda får förståelse och bevara sin kultur en ändå känner sig integrerade och här om situatioen i Sverige och här om situationen i EU.
