Idag skriver jag om min partikollega Penilla Gunther om integrationspolitik på den nya sajten Sveriges Resurser. Läser mer här.
Det är uppenbart att invandrare i många sammanhang fortfarande behandlas som en homogen grupp, där alla antas ha likartad bakgrund, likartad utbildningsnivå och likartad kultur. Ingenting kan vara mer felaktigt! Var och en har sin egen historia, sina egna färdigheter och utbildning. Detta måste det svenska samhället ta mer hänsyn till.
Även vi som redan bor i Sverige och i de flesta fall också är födda här har inte bara rättigheter utan också en och annan skyldighet. Vi förutsätts till exempel att så långt som möjligt kunna försörja oss själva och att betala in skattepengar för att gemensamt finansiera viktiga trygghetssystem och välfärd. Detta måste förstås också gälla för invandrare som söker sig hit. De har samma rättigheter som vi, men ska då självklart också ha samma skyldigheter.
Regeringen har tagit viktiga steg men mycket återstår. Insikten att studier, arbete och/eller praktik är nyckeln till språk och social tillhörighet delas av de flesta. Därför är det inte rimligt att personer ska vara utan sysselsättning år efter år. Det är ovärdigt att vuxna, fullt arbetsföra människor i genomsnitt ska vänta 7-8 år innan de får egen försörjning. Signalen blir att du inte behövs, vi betalar dig för att inte bidra till samhällsbyggandet och vi vill inte heller att du klagar!
Det är inte heller rimligt att välutbildade personer inte kan få sin utbildning och yrkeskunskap validerad inom rimlig tid. Arbetet med validering måste utvecklas vad gäller både teoretiska och praktiska kunskaper. De satsningar som gjorts under 2009 och 2010 måste förlängas. Utebliven validering leder till att högutbildade och yrkeskunniga får arbeta med för dem mindre kvalificerade uppgifter och förlusten blir enorm för både individen och samhället.
Update: Debattsajten och jag som skribent omnämndes i Dagen.
