En del av KIC:s aktiviteter i Östeuropa är kanaliserade genom Robert Schuman Institute (RSI). Institutet ligger i Budapest, men fokuserar på att utbilda unga och lovande politiker från kristdemokratiska partier i angränsande länder i Syd- och Östeuropa. Projektet som KIC bedriver tillsammans med RSI fokuserar på att öka jämställdheten i de politiska partierna och organisationerna som deltar, samt att uppmuntra ett ökat kvinnligt deltagande i samhällets alla beslutsfattande instanser.
Fokuset för föredraget var valet 2010 då jag själv var kandidat. Jag började med att tala om hur systemet ser ut i Sverige, lägger ut även det på bloggen då jag undrar om alla vet hur processen funkar innan listorna väljarna får ser ut.
Bestämma namn till listorna
Partiets medlemmar har möjlighet att nominera personer som de vill se i kommun eller riksdag. Efter att nomineringarna gjorts gör valberedningen ett förslag och medlemmarna har möjlighet att rösta på det förslag som de lägger fram på en stämma inför valet. Namnen rangordnas, den som medlemmarna helst vill se i riksdagen får fösta placeringen och så vidare, men i slutändan är det upp till väljarna att bestämma.
Listan personval
Om man vill att någon särskild kandidat på partiets valsedel ska bli vald kan man personrösta på den kandidaten. Man får bara personrösta på en kandidat. Att personrösta är en möjlighet att kunna påverka ordningsföljden mellan kandidaterna. Det är i första hand personrösterna som avgör vem som blir vald. Men för att bli vald på personröster krävs ett visst antal personröster. Ingen kandidat är genom sin placering på valsedeln garanterad att bli vald.
Min plats på listan
Jag bor i Stockholm och jag fick förtroendet av stämman att stå på plats 6 på riksdagslistan. Detta gav mig i slutändan en plats som riksdagsledamot. Men jag jobbade en hel del på vägen dit och fick bortsett från vår partiledare, Göran Hägglund, mest personröster av alla Kristdemokrater i Stockholm.
Vägen dit
Det är viktigt att skapa förtroende både internt och externt om man ska nå framgång i ett val.
Jag fokuserade på att tala om vikten av förtroende som man behöver som politiker både internt i partiet men främst extern hos väljarna. Jag lyckte frågor såsom: Vad är då det bästa sättet att skapa förtroende? Är det kanske att framstå som kompetent, att vara en duktig kommunikatör, ha bra referenser, att vara empatisk eller är det kanske att se riktigt bra ut?
Studier visar att det bästa sättet att förtjäna förtroende är alltså att lyssna på andra. På deras behov, önskemål, problem och utmaningar. Att göra saker för andra. Att få människor att bli nyfikna. Att inte försöka kontrollera människor eller situationer. Att erkänna att man inte alltid kan erbjuda den bästa lösningen. Att rekommendera personen att tala med alla partier och inte bara dig inger förtroende. Att lova det man kan hålla, att kunna det man säger sig behärska och att verkligen fokusera på dem man säger sig ha i fokus.
Förtroende är något som uppstår mellan människor och oftast genom en direkt eller indirekt dialog. Den direkta dialogen sker mellan två individer, t.ex. vid en debatt eller ett telefonsamtal. Den indirekta sker bl.a. via tidningar och teve, vilket innebär att parternas budskap tolkas och, i vissa fall, omformuleras eller förvrängs. Men oavsett hur ett meddelande når mottagaren är det hennes tolkning som avgör huruvida hon känner förtroende för avsändaren eller inte.
Därför tro inte att människor skiljer på rätt och fel. Viktigt att ständigt skicka ut samma budskap så folk känner igen en. Att försöka nå ut till väljare som inte är politiskt aktiva själv. Förpacka budskap lättläst. Samt finns där väljarna finns, exempelvis twittra alltid under politiskadebatter och debattprogram.
Det är också jätteviktigt att synas i media, och att synas där människor finns för att människor ska bry sig om att kryssa dit namn på valdagen. Det finns många olika sätt att nå ut i media, debattartiklar, insändare eller uppseende väckande kampanjer av något slag. Förutom de mer traditionella medierna så är det också viktigt att synas I social media såsom facebook, twitter, och bloggar. Jag gjorde allt detta under valkampanjen och har fortsatt även efter valet för att de som valde mig ska se ur jag förvaltar deras förtroende.
Jag talde om vikten av relationer med medlemmar, och vänner utanför partiet. Hur jag fick förtroende. Sedan berättade jag om hur jag jobbade under valet och fokuserade mycket på sociala medier förutom debatter, tala vid manifestationer, affischer, personvalsfoldrar, alla artiklar och insändare. Att man som politiker måste se sig som ett varumärke och att de därför att viktigt att veta vilkens ens sellingpoint är. Jag talade om att jag valt ut vissa frågor som jag satsar på ska bli mina och jag ska få förtroende i dessa som politiker men också kunnig på dessa områden. Den som journalister ringer till för att tala om dessa frågor. Alltså lite grann vilket varumärke jag kan sägas vara.
Sedan avslutade jag med att ha en workshop där deltagarna fick i uppdrag att diskutera hur de själva skulle bedriva en kampanj för att bli valda i lokal – eller nationella val, låt dem berätta hur situationen ser ut i deras eget land och be dem sedan redovisa hur de skulle kunna arbeta för att göra sig kända och bli valda i sina hemländer.
Det finns mycket mer att skriva så det blir ett inlägg till framöver!
