11 september – 10 år sen

 Idag är det 10 år sedan 11 september. Det känns inte som 10 år för minnena är så starka men ändå har så mycket hänt sedan dess. Den 11 september för 10 år sedan var jag i riksdagsbiblioteket, där fanns alltid alla böcker jag som juriststudent behövde för att skriva promemorior och där vågade inte elaka kursare riva ut sidor. Jag väntade på att de skulle hämta upp en bok från magasinet, satte mig och skulle slösurfa lite och kom av någon anledning inte in på Expressen, Aftonbladet, DN och SvD, jag undrade varför i en sekund. Sedan skrek, ja han skrek i detta tyst bibliotek, ”Sätt på tv det är kaos i New York”, han var riksdagsledamot, vet ej för vilket parti, men han hade passerkort som jag idag har. Bibliotekarien satte på tv och då såg jag det som är så svårt att glömma; hur ett flygplan åker rakt in i en av skraporna och så visade de bilden igen och igen och sedan trodde vi de visade det igen men då visade det sig senare vara i de andra tornet. Kommentatorn på tv hade svårt redogöra, webbtidningarna uppdaterades hela tiden och vi var en grupp som inte kände varandra men som talade med varandra, utbyte faktauppgifter från svensk och utländskmedia.

Jag hade varit i New York en sommar tidigare, tänkte på allt jag gjort och sett och bilderna på de höga skyskraporna jag tagit. På tunnelbanan på vägen hem frågade folk ”vad är det som hänt” och medpassagerare informerade varandra. Det var en konstig känsla alla dessa främlingar som aldrig talar med varandra, knappt ser på varandra i t-banan informerade nu varandra.

När jag kom hem satte jag på tv och efter några minuter föll det första tornet.

Kommer ihåg chocken och känslan av overklighet för 10 år sen, samma känsla idag. Det var så länge sedan ändå minns jag eftermiddagen och kvällen såväl den dagen.

Anna Lindh blev också mördad idag för 8 år sedan, då bodde jag i Lund, var själv engagerad i Ja till EMU kampanjen. Denna text beskriver hur de där knappa dygnet från knivöverfallet till Perssons presskonferens och hur luften bara gick ur kampanjen och nog också mångas engagemang.

*****************************************

Denna berättelse om barn som förlorade sina fäder, på olika sätt, under elfte september visar att livet går vidare.

Livet går vidare men får inte glömma vilka värderingar vi vill ska styra och att vi måste arbeta för dessa, öppenheten ska vi fortsätta värna och stå upp för.

Var social, dela med dig!
,