Hur länge kan man skylla ifrån sig? Har vi alla ett ansvar eller kan vi skylla ifrån oss? Slut på undanflykter tror jag många känner. Därför är Unicef:s kampanj undanflykter så bra! Den heter just Undanflykter, de kör under en månad kampanj med bland annat en aktiv blogg som tar upp aktuella ämnen och en kampanjfilm som beskriver problemen som finns från barns perspektiv. Kolla här.
Jag blev inspirerad och har skrivit vad jag vill förändra och inte länge ha politiska undanflykter på – nämligen migrationspolitiken.
Den 3 mars i år slöt regeringen en överenskommelse med miljöpartiet om migrationspolitiken. Överenskommelsen innebär att vi får en mer human politik. Några exempel är att rätten till hälso- och sjukvård ska utvidgas och att barn som finns i Sverige ska ha rätt att gå i skolan. Särskild hänsyn ska tas till barns situation och det ska bli förändringar när det gäller återförening för familjer.
År 2006 ändrades utlänningslagen genom att begreppet ”humanitära skäl” ersattes av undantagsregeln ”synnerligen ömmande omständigheter”. Tanken var att de som, med den nya lagstiftningen, beviljades asyl antingen skulle flyktingförklaras eller klassas som skyddsbehövande. Det framgick också av den nya lagstiftningen att barns asylskäl inte behövde vara lika starka som de vuxnas. I migrationsöverenskommelsen ingick att göra en kartläggning av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter. Denna kartläggning har nyligen presenterats. Det utredningen huvudsakligen kom fram till var att det inte gick att ge ett ordentligt svar på frågan om tillämpningen, eftersom så många olika delar ändrats. Det är svårt att få en riktigt rättvisande jämförelse. Barnombudsmannen har gjort en genomlysning av praxis som visar att den nya lagstiftningen tillämpas mycket restriktivt, även när det gäller barn. Barnens möjligheter att få uppehållstillstånd har, enligt Barnombudsmannen, snarare begränsats genom att Migrationsöverdomstolen har en snäv tolkning.
När vi möts av fall där barn behandlas på ett ormligt sätt exempelvis inte får vara med sina föräldrar, är det vanligt att politiker svarar att vi inte kan kommentera enskilda fall. Det må så vara men det är ju i de enskilda fallen som det prövas om lagstiftningen fungerar som avsett och framförallt det som är ännu viktigare: Fungerar den på det sätt vi vill? Om inte är det självklart politikers ansvar att arbeta för en annan lagstiftning!
Kristdemokrater arbetar för förändringar. Vi föreslår att utlänningslagens 5 kap. 6 § andra stycket preciserar att barn kan beviljas uppehållstillstånd när ”särskilt ömmande omständigheter” föreligger. Även fortsättningsvis ska det även beaktas hälsotillstånd men även anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Vi vill alltså ha lägre beviskrav i utlänningslagen för barn.
Det behövs en tydligare hänvisning till barnkonventionen i utlänningslagen. Även om konventionen inte är svensk lag är vi ändå förpliktade att följa den. Det gäller inte minst när det handlar om ensamkommande barn som varken har föräldrar eller andra vuxna som för deras talan.
Vi vet också att det finns regler som hindrar barn från att få vara med sina föräldrar och övriga familjer. Vi har alla läst fruktansvärda historier om somaliska familjer som är splittrade. Här måste vi agera kraftfullt och inte skylla ifrån oss på de regler som finns som uppenbarligen är orimliga.
Den nya processordningen samt migrationsöverenskommelsen var bra första steg. Vi måste dock gå vidare och se hur vi kan förbättra migrationspolitiken med målet att den ska vara öppen och att fler människor ska få stanna. Det är ingen hemlighet att partierna i regeringen har olika ingångar i de här frågorna. Men om man har en annan åsikt tycker jag man ska säga det istället för att få det att låta som att våra lagar inte kan förändras och förbättras. Låt oss istället ta diskussionen om hur lagstiftningen bör se ut!
