Exportstöd måste gå hand i hand med mänskliga rättigheter

Ytterligare en motion jag lagt handlar om exportstöd.

I den svenska utrikespolitiken ska näringslivsfrämjandet gå hand i hand med respekten för de mänskliga rättigheterna. Trots att Sverige ligger långt fram i detta arbete, finns det ändå en hel del kvar att göra för att garantera att det faktiskt också blir så verkligheten. Både vad gäller riktlinjer, transparens och uppföljning. Svensk Exportkredit (SEK) och Exportkreditnämnden (EKN) är två av de internationellt viktigaste verktygen som den svenska regeringen har tillgång till. Båda dessa organ lyder under Utrikesdepartementet, med handelsministern som ansvarig minister. EKN är en statlig myndighet som utfärdar exportkreditgarantier. SEK är ett helägt statligt bolag som tillhandahåller finansiering i flera olika former, bland annat som exportkrediter, strukturerade lån och infrastrukturfinansiering.

Trots att det står i riktlinjerna för både EKN och SEK att ta hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter finns det skäl att ställa vissa frågor kring vad denna omfattar och hur den ska utvärderas. Hur avgränsas det projekt som får stöd? Omfattar de även själva transporten? Och hur följs riktlinjerna upp och utvärderas? Utan transparens kan vi inte säkerställa att Sverige faktiskt följer internationella konventioner och överenskommelser om mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och arbetsrätt.

Då all export kräver någon form av transport borde EKN och SEK även beakta de sociala förhållandena i transportsektorn och transportens miljöpåverkan. Över 90 procent av svenska utrikeshandeln passerar genom hamnarna och 161 miljoner ton gods transporteras via sjöfarten. Samtidigt som vi vet att arbetsvillkoren och säkerhetssituationen inom den internationella sjöfarten är djupt oroväckande och för många sjömän direkt livsfarliga. Det handlar ytterst om mänskliga rättigheter. Men bristerna i arbets- och anställningsskyddet är också kopplat till miljöarbetet och säkerheten till sjöss, eftersom få anställda anmäler säkerhetsbrister och miljöbrott om de riskerar att mista jobbet. Tar EKN och SEK hänsyn till detta i sina beslut? Det vet vi inte idag. En sammanställning av EKN:s garantigivning för genomsnittsårets slut 2006–2010 visar att nämnden utställt garantier för 7,5 miljarder till Iran, 1,4 miljarder till Algeriet, 651 miljoner till Saudiarabien och mindre belopp till bland annat Syrien och Libyen. Även om EKN till en viss grad redovisar hur man tar hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter, så står det klar att insynen är otillräckligt. Vi vet inte hur faktiskt inte om nämnden i praktiken medverkar till affärer med oacceptabla sociala förhållanden och farlig miljöpåverkan. Och när det gäller SEK är det ännu värre, där framgår det inte ens i årsrapporten framkommer vilka länder som SEK har verksamhet i.

Svensk export är av oerhörd vikt för Sveriges välstånd och kan dessutom vara en positiv kraft runt om i världen, exempelvis genom att skapa arbetstillfallen och ge statliga intäkter som kan användas till uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Men för att svenska exportsatsningar ska bli denna positiva kraft krävs en transparens så att vi kan säkerställa att den verksamhet som regeringen stödjer, bedrivs på ett sådant sätt att mänskliga rättigheter respekteras, både när det gäller produktion och transporter.

Var social, dela med dig!

, ,