Igår debatt om bland annat kriminalvården. Läs mitt införande nedan.
Herr/fru talman
Kriminalpolitiken måste stå på ett stadigt ben av förebyggande insatser, där inte minst ökad samverkan mellan familjer, civilt samhälle, skola, socialtjänst och polis spelar en viktig roll för att förhindra att unga beträder brottets väg. Även Kriminalvården har en viktig uppgift i det brottsförebyggande arbetet. Kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera den intagne har blivit bättre men ännu mer kan göras. Inriktningen ska vara att den dömde inte ska återfalla i brott.
För att på allvar kunna stävja brottsligheten krävs att man tar itu med de bakomliggande orsakerna till brott. I detta brottsförebyggande arbete ligger ett hårt arbete med att omvända kriminella till en ny livsstil. Kriminalvården spelar en viktig roll i detta arbete. Syftet med kriminalvården är att den person som vårdas aldrig ska komma tillbaka till anstalten. Det är viktigt att tiden utnyttjas väl med ett fokus på behandling och förberedelse för ett liv utan kriminalitet.
I kriminalvården ska ställas tydliga krav och reglerna ska följas. Droger får naturligtvis inte förekomma. Det gör de idag. Det är ett av kriminalvårdens största problem och misslyckanden.
Fängelserna bör göras om till motivationsanstalter med tre steg.
I steg ett införs dagliga drogtester, alla intagna ges möjlighet att delta i behandlingsprogram mot missbruk och kriminalitet som livsstil, kontakter initieras med föreningsliv, ideella organisationer och idrottsföreningar. Internerna ska sköta vardagliga saker som tvättning, städning och matlagning.
I steg två införs grundliga anlags- och kunskapstester för att hitta en individuellt anpassad utbildning, schemalagda dagar för arbete och studier samt relationsskapande verksamhet med organisationer utanför anstalten.
I steg tre finns ett utslussningsboende där det frigivningsförberedande arbetet intensifieras. I utslussningsboendet kan kontakter byggas upp med familj, barn och arbetsmarknad och organiserat samarbete med ideella sektorn. Det handlar om att skapa relationer och bygga upp ett förtroende för att ha en möjlighet att få arbete vid frigivningen. Kontakter med övervakare skapas och sökandet efter bostad börjar.
Det är väl känt att övergången från ungdomsvård eller efter en tid på fängelse till ett liv i frihet är en kritisk period då risken för en ung person att återfalla i brott är hög. De behöver hjälp att bryta den onda cirkeln, så de kan leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivning. Resultatet påverkas dels av den intagnes vilja att återanpassa sig och dels hur samhället tar emot en person efter frigivningen. De intagna måste ges kraft till att vilja resa upp sina liv och känna att de kommer ges en andra chans och åter kunna komma in i samhället. Detta innebär många praktiska förberedelser: vad händer efter tiden i kriminalvården. Kontakter med andra myndigheter, tillgång till bostad etc.
Kristdemokraterna tycker att de som väl avtjänat sitt straff och verkligen vill och jobbar för att återanpassa sig till samhället, också skall få positiv respons, såväl under sin fängelsevistelse som efter. Kriminalvården ska i högre grad utformas individuellt.
Det är oerhört viktigt att samhällets stöttning fortsätter även efter avtjänat straff genom hjälp till bostad, arbete, utbildning och andra återanpassande åtgärder för att möjligheten att kunna leva ett liv utan brottlighet ska maximeras. När någon friges utan vettig sysselsättning, utan bostad, utan socialt nätverk drivs de återigen rakt i armarna på de kriminella kretsarna.
Det är också här viktigt att betona det civila samhällets betydelse, inte minst när det gäller det sociala sammanhanget. Föreningar bör uppmuntras att finnas med som en del i livet innan och efter frigivningen. Avhopparjourer, dit kriminella kan vända sig när de vill lämna sitt kriminella liv, har sedan flera år drivs av bland andra Exit Fryshuset (främst avhoppare från nazistisk miljö) och Kriminellas revansch i samhället (KRIS).
Polisen i Stockholm har öppnat en försöksverksamhet med en avhopparjour för gängmedlemmar. Bland annat kan gängmedlemmar som vill hoppa av ringa en telefonlinje som är bemannad dygnet runt. De erbjuds då hjälp med skydd samt sociala insatser som skuldsanering, utbildning och drogavvänjning. Sedan hjälplinjen startade i mars 2012 har ett 40-tal personer kontaktat avhopparjouren. En handfull tungt kriminella personer har påbörjat polisens avhopparprogram och fått hjälp att styra bort från den kriminella livsstilen.
Avslag på samtliga motioner och bifall till betänkandet
