I veckan har det varit en debatt mot Israels medverkan i ESC. Vänsterparitet har främst varit den tongivande i denna kritik. Jag förstår inte varför V inte reagerar på att exempelvis Vitryssland/Belarus och Azerbajdzjan är med (Lukasjenko har personligt valt sitt lands bidrag). Det har skrivits flera bra artiklar. Från min utgångspunkt ska man vara kritisk men när man står värd för en tävling bör man i så fall vara välkomnande mot alla eller vara kritisk mot alla dem som förtjänar det såsom Vitryssland och Azerbajdzjan gör.
Annika Hernroth-Rothstein skriver på bra Newsmill ”Var är protesterna mot att det demokratiska Israel pekas ut som en skurkstat i en tävling där länder som faktiskt bryter mot mänskliga fri- och rättigheter deltar? Var är protesterna mot Ungerns deltagande i ljuset av deras antisemitiska politik? Mot Rumäniens behandling av Romer? Rysslands ständiga människorättsförbrytelser? Turkiets förtryck av kurder?
Eurovision song contest är ett möte mellan länder, människor och kulturer, med deltagande på vad som skall vara lika villkor. Men finalen i Malmö visar att så inte är fallet. Den politiska ledningen i Malmö, med Ilmar Reepalu i spetsen , är inte pro-demokratisk. Den är öppet och ogenerat anti-israelisk. De kan ägna sig åt sköna omskrivningar hela dagen lång men avsaknaden av protester mot de verkliga förbrytarna visar oss att målet inte är att styra världen i en öppnare demokratisk riktning, utan att styra Israel ut i pereferin.”
Likaså skriver Henry Bronett bra på Svt-debatt ”Inför Eurovision Song Contest i Malmö går kulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic (V) ut och demonstrerar mot att Israel över huvud taget får delta. Rimligare vore att uppmana till bojkott av diktaturen Vitryssland. Hur kommer det sig att det bara är Israel, Mellanösterns enda demokrati, som politiska toppar som Sestrajcic och Ilmar Reepalu gång på gång protesterar emot? undrar Henry Bronett.
Malmös toppolitiker tycks ha ett fortsatt problematiskt förhållande till Israel. Kommunens främste representant Ilmar Reepalu (S), vars synpunkter i frågan friskt blandat samman judar och staten Israel, finns att beundra rätt så ymnigt på internet. Krönet på Reepalus prestationer kom i samband med att president Obamas sändebud Hannah Rosenthal för ett år sedan besökte Malmö – då kommenterade hon Reepalus språk som varande ”antisemitiskt”.
Men Ilmar Reepalu är inte den ende. Adrian Kaba (S), politiker i Malmö, har också svårt för Israel och judar i allmänhet. Han har uttryckt stöd för terrororganisationen Hamas, samt sin förståelse för deras artikel 7 som hävdar att man ska nedkämpa och döda judarna.
Kanske har Vänsterpartiet i Malmö blivit lite sotis på all den uppmärksamhet som Socialdemokraterna röner i frågan om Israel och antisemitism?
Kanske är det nu därför som Kulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic (V) känner sig manad att med Palestinanätverket (en organisation där Vänsterpartiet ingår) uppmana till protest mot att staten Israel med 21-åriga Moran Mazor som representant alls får delta i Eurovisionsschlagerfestivalen.”
Igår var det internationella dagen mot homofobi och igår kunde vi läsa flera artiklar om hur flera länder blivit mindre toleranta. Efter att ha varit på studieresa i Israel bör sägas att detta land i mångt och mycket är ett föredöme när det gäller tolerans och öppenhet för människor med olika sexuell läggning. Israel som ett fördöme jämfört med flera andra länder – se bara på ESC-vinnaren Dana International som vann 1998.
Mycket tragisk läsning också att Malmö blir allt mer antisemitiskt och att det inte är lätt att leva som jude i Malmö. Tragiskt 2013 och inte värdigt ett land som Sverige.
