Långa minuter – för Dawit

Skriver i Fri värld om Dawit.

Ensam och bortglömd efter 15 minuter. Hur känner sig då inte Dawit Isaak efter nästan tolv år? Det undrar Caroline Szyber (KD) som deltog i den uppmärksammade kampanjen Sitta med Dawit i Almedalen.

När det var Kristdemokraternas dag i Almedalen invigdes också en cell som är identisk med den som Dawit Isaak sitter i. Kampanjen Sitta med Dawit, #sittameddawit startade och som första politiker gick jag in 15 minuter i cellen. Det var de 15 längsta minuterna i mitt liv. Jag kände mig ensam och bortglömd. Om jag fick den känslan på 15 minuter i en cell i Almedalen hur känner sig då inte Dawit Isaak efter nästan tolv år i fängelse.

Dawit Isaak sitter fängslad utan rättegång. I skuggan av terrorattackerna i USA den 11 september 2001 passade president Issayas Afewerki på att sätta stopp för all kritik av det nyligen befriade landets ledning. Den oberoende pressen stängdes, politiker, statstjänstemän och minst elva journalister fängslades utan rättegång, bland dem den eritreanske och svenske medborgaren Dawit Isaak. Isaak var delägare till tidningen Setit där han också arbetade. Arresteringsvågen började den 18 september och Dawit Isaak fängslades fem dagar senare. Dawit Isaak är den ende svensk som av Amnesty International har utsetts till samvetsfånge.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i Afrika har i åtskilliga fall fällt Eritrea för brott mot mänskliga rättigheter. Våren 2004 beslutade Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter att den eritreanska staten bryter mot flera artiklar i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter. Kommittén krävde därför att journalisterna skulle friges.

Massarresteringar av journalister har ägt rum inte bara i september 2001, utan även i november 2006 och i februari 2009. Enligt Reportrar utan gränser sitter 30 journalister i fängelse. Eritrea befinner sig därmed i nivå – från botten betraktat – med Kina och Iran. I ett världsindex över pressfriheten från 2007 rankas Eritrea som det värsta landet i världen för reportrar att verka i.

Att inte någon officiell företrädare för Sverige – och inte heller någon i hans familj– har tillåtits kontakta, än mindre besöka, Dawit Isaak under dessa år, år plågsamt intill outhärdlighet. Den enda kontakt som över huvud taget förekommit är något telefonsamtal vid den oväntade tillfälliga tvådagarsfrigivningen för flera år sedan.

Det är viktigt att utöver den tysta diplomatin fundera på vägar framåt för att få Dawit fri. Inreseförbud för regeringsrepresentanter och nej som svar på visumansökningar för att resa till EU-länder är smärtsamma åtgärder för varje land som vill vara med i det internationella samarbetet. Att låsa utländska tillgångar, t.ex. bankkonton, som tillhör eritreanska makthavare och myndigheter, är andra effektiva påtryckningsmetoder eftersom det därtill är bekant att eritreanska medborgare i exil tvingas betala 2 procent sin inkomst till hemlandet; om inte finns risk att anhöriga råkar illa ut.

Utrikesdepartementet bör utarbeta en strategi så att Sverige i alla forum där Eritrea finns med – EU, WTO, Världsbanken eller FN och dess organ – konfronterar Eritreas företrädare med Dawit Isaaks fall.

Diktaturer hatar strålkastare, de älskar mörkläggning för att där utföra sina illdåd. Eritreas president skall inte få begå omfattande övergrepp på eritreaners mänskliga rättigheter i tysthet.

Läs hela artikeln här.

Var social, dela med dig!

,