Släppte i somras en rapport om vikten av att sätta fokus på vardagsbrottslighet såsom ex villainbrott. Vilket verkligen var en stor fråga bland många inför semester, många gav uttryck för en skräck att komma hem till ett hus eller lägenhet som det varit inbrott i.
Jag skriver med flera lokala företrädare för att lyfta vikten av fokus på vardagsbrottslighet och medborgarinflytande såsom i polisstyrelserna/polisnämnderna. Läs i Trelleborgs Allehanda, Länstidningen, LT, Norrbotten Kuriren, Barometern, DT.
Som medborgare måste jag kunna lita på att mitt hem är min borg. Men varje år anmäls nära 30 000 bostadsinbrott i Sverige. Varje inbrott utgör en allvarlig kränkning, att någon har varit inne i ditt hem utan att fråga om lov.
Inbrottstjuvarna ingår ofta i olika typer av kriminella nätverk som rör sig över stora områden, även över nationsgränserna. Att också polisen måste samarbeta över olika geografiska och organisatoriska gränser är uppenbart. Därför bör eventuella hinder för samarbete inom polisen och polis gentemot andra aktörer ses över.
Kristdemokraterna vill ha ett tydligt medborgarinflytande i polisens prioriteringar. Fler lokala polisnämnder skulle kunna vara ett sätt att öka det lokala inflytandet. För att skapa ett bra underlag för lokala beslut behövs en lättillgänglig och statistik över brottsligheten nerbruten på den lokala nivån.
I dag är bostadsinbrott en av de brottstyper som har lägst uppklarningsgrad, endast 4 procent. Målen för polisens verksamhet bör omformuleras så att man tydligare prioriterar brott som drabbar människor i vardagen.
Även grannsamverkan kan minska brotten, de boende kan hjälpas åt att hålla uppsikt över varandras bostäder och närområdet. Självklart ska det frivilliga engagemanget inte innebära att polisen drar ner på ambitionerna för den egna verksamheten. I och med att grannar lär känna varandra och hjälper varandra rent praktiskt, ökar ofta tryggheten för de boende i området.
Inbrottstjuvar är i regel återfallsförbrytare. De döms i allmänhet bara för enstaka brottstillfällen, även om det finns bevisning för fler likartade brott. Så borde det inte vara. En person som begår ett flertal likartade brott borde dömas till maxstraffet eller ett strängare straff än vad som kan utdömas för varje enskilt brott av samma slag.
