Polisen – den del av vårt rättssamhälle som är allra närmast medborgarna

I måndags hade vi debatt om den nya polisorganisationen. Det blev tyvärr bitvis en ganska spretig debatt och på vissa partiföreträdare låter det som om det inte är en parlamentarisk utredning som ligger till grund för den omorganisering vi nu står inför. En närvarande och synlig polis ger trygghet hos medborgarna. Det är polisen som upprätthåller den ordning som är helt avgörande för vår frihet. Polisen är den del av vårt rättssamhälle som är allra närmast medborgarna. Skulle förtroendet för polisen svikta, börjar medborgarna tvivla på om polisen kan hjälpa den dag man blir utsatt för brott, om korruption och maktmissbruk skulle få fäste – då förlorar vi något mycket centralt för varje gott samhälle. Känslan av trygghet.

Nu står polisorganisationen inför stora förändringar, det är viktigt att genomföra ändringar för att hela organisationen ska fungera optimalt. Det finns mycket att göra. Det har allmänheten också rätt att förvänta sig. Jag tycker det förslag om en polismyndighet som polisorganisationsutredningen föreslår är bra. Det är viktigt med ett krav på att polisen ska vara synlig och tillgänglig i hela landet. Likaså är det bra att det tydligt uttrycker vikten av det lokala polissamarbetet är basen för polisverksamheten.
Samtidigt är det en självklarhet att det behövs en samlad specialistkunskap kring vissa områden och där denna kunskap och erfarenhet kan nyttjas av polisen i hela Sverige. De brottsförebyggande och brottsutredande insatserna måste bli mer lokalt anpassade, anser vi i Kristdemokraterna.

Mitt anförande:

Herr talman! Dagens debatt har handlat om mycket men borde handla om vilken sorts polis vi vill ha. Det innefattar ekonomi, kvalitet, utbildning, hur kompetens kan tillvaratas, utveckling, värdegrund med mera. Frågan om kärnverksamhet diskuteras en hel del nu, vilket är bra och behövs. Det pågår en debatt inte bara här i kammaren utan även utanför. Hur ska polisen organiseras för att kunna arbeta så effektivt som möjligt? Vilka verktyg behövs? Jag är glad att regeringen tillsatte en parlamentarisk utredning som skulle analysera om den tidigare organisationen utgjorde ett hinder och att det är en så pass stor bredd som tycker att vi behöver ta ett omtag. Som har sagts här tidigare tror jag inte att man ska ha en övertro på en omorganisering. Jag tror att resultatet kanske till och med går ned lite under en period när man står inför en så stor omorganisering som polisen nu gör. Om man pratar med poliser märker man att många tycker att de inte har blivit lyssnade på inför den stora omorganiseringen. Det tar jag med mig.

Som flera här har nämnt tror jag att om vi vill ha en synlig och lokal polis som jobbar nära medborgarna och med bemötandefrågor och större effektivitet gäller det att de som jobbar längst ned och hela vägen upp känner att de blir lyssnade på, även i förhållande till sin närmsta chef. Ibland är det lite för mycket nivåer inom polisen. I den nya omorganiseringen hoppas jag att det lokala tillförs resurser så att det kan vara så starkt som vi vill att det ska vara. Då tror jag att polisen skulle kunna jobba mycket bättre. Ledarskapet måste förbättras, organisationen måste kunna användas mer effektivt, fler måste frigöras från pappersarbete och jobba närmare medborgarna och polisen måste kunna ta fler initiativ. Mycket av detta är på gång, men vi får inte glömma att allt handlar om förtroende. Polisen är en viktig del av vårt rättssamhälle. Deras vardag är tuff, och det som poliser får uppleva under ett arbetspass är saker som vi inte vill och förhoppningsvis inte behöver möta. Därför är det viktigt att polisen känner att vi medborgare tror på och har ett stort förtroende för dem och känner trygghet. Men då måste de ha rätt redskap.

Brottslighet ska alltid bekämpas på två fronter. Vi kristdemokrater lyfter ofta fram vikten av det brottsförebyggande arbetet, som börjar i familjen, förskolan och skolan. Om vi inte lyckas överföra rätt normer till morgondagens generation behövs ett robust rättssamhälle. Det tror jag alltid kommer att behövas. I den delen har polisen en väldigt viktig roll. Vi kristdemokrater kommer att följa omorganiseringen väldigt nära. Vi tror att det är viktigt att se till att det finns ekonomiska resurser hela vägen för dessa förändringar. Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att allt ska sköta sig självt. Polisen står i dag inför en helt ny brottslighet. Vi vill att de ska prioritera vardagsbrotten, för de handlar mycket om trygghetsfrågor. Sedan finns stora utmaningar: gränsöverskridande brottslighet, terrorism, ekonomisk brottslighet, brott med rasistisk bakgrund, ökande barnpornografibrott och andra brott på nätet. Då behöver polisen få resurser och möjligheter att bli experter på detta, så att man ska kunna förebygga men också självklart utreda alla de brott som kommer in. Det viktigaste för att man ska kunna känna sig trygg med polisen är att man möter polisen i vardagen, ute på gatan, i skolan, på fritidsgården i centrum och utanför restaurangen. Det är då man känner sig trygg. Det är så många människor upplever det. Jag tycker aldrig att man ska underskatta känslan av trygghet i förhållande till reell trygghet.

Polisen måste självklart få välja hur de vill lägga sina resurser. När man lyssnar på vissa partiföreträdare här i dag hör man att vissa frestas att gå in i detalj och avgöra hur resursfördelningen ska se ut. Men polisen måste själv få handha sina medel. Däremot ska vi vara tydliga med vad som förväntas. Det som är viktigt för oss kristdemokrater och det vi absolut är mest stolta över i det betänkande som vi debatterar i dag är de tydliga skrivningarna gällande lokal förankring. Vi tror att det är de som kan lägga grunden för en bra polis som har direktkontakt med medborgarna. Kort sagt skulle jag vilja säga: Svensk polis i dag gör ett otroligt bra arbete, framför allt utifrån de förutsättningar som finns. Jag tror att vi måste följa detta nära och inte hela tiden bara förvänta oss att saker och ting ska förändras över en natt. Det är 21 myndigheter som ska bli en. Det kommer att tid, och det krävs ett nytt tänk, en ny struktur på olika plan. Med det vill jag säga att jag har förtroende för svensk polis, och jag hoppas också att de känner att de kan ha förtroende för politiker, så att vi kan samarbeta. Det är så man ska se det, inte att vi bara ställer upp krav och sedan vänder oss bort, utan att vi hela tiden lyssnar och för en dialog om hur detta ska kunna bli så bra som möjligt. Annars kommer vi inte att ha en omorganisering som ger de resultat som många hoppas på. Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Var social, dela med dig!