Jag är så trött på skadegörelse, allt ifrån nedrivna valaffischer till klotter. För några veckor sedan var jag ute i debatten tillsammans med vårt toppnamn till kommunen Erik Slottner. Det blev debatt i SvD i och med vår artikel.
Klotter förfular vår gemensamma stadsmiljö, sprayfärgen förstör hållbarheten i betongen i våra byggnader och saneringen kostar stora summor pengar som skulle kunna användas till äldreomsorg, kollektivtrafik, skola och sjukvård.
Socialstyrelsen har nyligen publicerat en studie som visar ett tydligt samband mellan klotter och annan social problematik. Elever som börjar klottra i årskurs 8 använde oftare droger, begick i högre utsträckning andra kriminella handlingar och de hade sämre skolanpassning i årskurs 9 än de som inte börjat klottra.
Det är förvisso inte klarlagt att klotter orsakar andra antisociala beteenden, men det kan vara en markör för en antisocial utveckling.
Nolltolerans mot klotter kan hjälpa oss att fånga upp unga på väg in i såväl drogberoende som livsstilskriminalitet.
Inom sociologin talar man ibland om den så kallade ”broken window theory”. Små tecken på förfall kan ha negativ inverkan på ett helt bostadsområde. Otryggheten ökar, liksom sannolikheten för ytterligare skadegörelse. Detta skapar en negativ spiral där hela området förslummas. Därför är det viktigt att snabbt sanera och återställa efter klotter och annan skadegörelse.
Ska vi skapa en trevlig, välkomnande stad som är trivsam och trygg för alla så ska vi hålla fast vid nolltoleransen mot klotter och skadegörelse.
Även Dagens juridik skrev om vår artikel.
Från repliken
Man kan vidare fråga sig varför enskilda konstformer ska ha särskilda offentliga väggar till sitt förfogande. Det är även fritt fram för privata fastighetsägare att hyra eller låna ut källarlokaler, vardagsrum och trädgårdar för att måla graffiti men man kan inte kräva att det offentliga ska stå för fiolerna.
Dinamarca (V) menar att vi drar egna slutsatser om graffitimålande och kriminalitet. Men Socialstyrelsen har påvisat att det finns ett samband mellan graffiti och kriminalitet. Därmed inte sagt att alla utövare av graffiti är kriminellt belastade, men vi kan inte bortse från att sambandet finns och att det också får konsekvenser för kommunens förhållningssätt.
Sanering av klotter kostade Stockholms stads skattebetalare enbart under förra året 15,5 miljoner kronor. Dessutom tillkommer kostnader som en följd av att materialet i fasader och gångtunnlar går sönder av sprayfärgerna. Det klotter som upptäcks har ofta byggts upp med en grundfärg och ovanpå den ett bildmotiv i flera lager, vilket hindrar ytan från att andas. Detta leder till att materialet lättare förstörs under vintertid.
Därutöver skapar klotter otrygga stadsmiljöer och risk för utökad skadegörelse även på omkringliggande platser. Vi inser att nolltoleransen i enskilda fall kan försvåra för vissa graffitikonstnärer att utöva sin verksamhet. Men vi ser inget alternativ. För att råda bot på klotter och förstörelse måste vi ha en nolltolerans. En sådan policy kan inte bara innehålla reaktiva åtgärder i form av klottersanering utan måste också innehålla regler som förebygger klotter. Därför finns paragraf nio som förbjuder kommunen från att ge tillstånd eller stödja sådan verksamhet som kan leda till eller väcka intresse för klotter eller olaglig graffiti. En sådan lydelse kan så klart tolkas subjektivt och därför är vi beredda att ändra ordalydelsen för att få en mer förutsägbar tolkning.
