Skriver idag i Veckans affärer om att det behövs tas fram en modell för energisparlån för miljonprogrammens renovering.
Renoveringen av miljonprogrammen är en våra största bostadspolitiska utmaningar de närmaste åren. Därför bör möjligheten att införa energisparlån i Sverige efter tysk modell utredas, det skriver Kristdemokraternas Caroline Szyber på VA Debatt.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen måste skärpa sig efter sitt luftgitarruppträdande i höstens budget. De belopp de satsade i budgeten på ”miljonprogrammens energieffektivisering” var i själva verket en obetydlig och missriktad satsning. Utslaget per berörd lägenhet motsvarar kostnaden för en duschblandare.
Uppgifterna varierar gällande hur mycket en fullskalig renovering av miljonprogrammen kan tänkas kosta. Allt mellan 200 och 1000 miljarder kronor har nämnts i debatten. Klart är att det handlar om stora belopp. I debatten kring miljonprogrammet reses det ofta krav på statliga subventioner för att minska de påfrestningar som renoveringarna kan innebära för hyresgästerna. Så har det också låtit från den s-ledda oppositionen under de två föregående mandatperioderna. Men Kristdemokraterna anser att subventioner är fel väg att gå.
För det första, subventioner riskerar att styra fel och i praktiken hamna i byggherrarnas fickor. För det andra, ett subventionssystem skulle resa svåra frågor kring gränsdragningar, vem och vilka som skulle omfattas av stödsystemet. Vilka årgångar och under hur lång tid? Alla hus eller bara hyresrätter? Ska de fastighetsägare som skött sitt underhåll och som redan genomfört renoveringarna inte få ta del av subventionerna? Frågorna är många men kokar just nu ner till den duschblandare regeringen med sänkt blick vill erbjuda. ”Ville ni ha den här eller”?
För oss har det varit viktigare att öka hyrestagares förmåga att klara en höjd hyra till följd av renoveringar. Det är bättre med stöd till personerna än till fastighetsbolag. Därför har också bostadsbidragen höjts i flera omgångar av alliansregeringen, både för barnfamiljer och pensionärer.
Miljonprogrammens kolosser är monument över en expansiv bostadspolitik. En politisk välvilja för att ge många människor ett hem men också en styggelse gentemot människors benägenhet att själva få forma sin bostadsmiljö. De nödvändiga renoveringar som hägrar får inte göras på ett sätt som föser ut människor från deras hem. Det vore ytterligare en social ingenjörstanke där mål får gå före medel. Det är därför viktigt att det som är nödvändigt görs på ett genomtänkt sätt.
Även när det gäller upprustningen av miljonprogrammen finns det skäl att blicka mot Tyskland där mina kristdemokratiska vänner styr. Där har man under ett drygt decennium framgångsrikt rustat upp hundratusentals bostäder med hjälp av så kallade energisparlån. Modellen med energisparlån innebär att staten tillhandahåller förmånliga energisparlån till fastighetsägare för energiinvesteringar i bostäder. Tydliga krav för energieffektivisering sätts upp för att energisparlån ska ges och arbetsmarknadens parter involveras tillsammans med miljöorganisationer för att uppnå samsyn kring målen. Energisparlån har även väckt intresse i Sverige och förordas i någon form av Byggnads, Naturskyddsföreningen samt HSB. Kristdemokraterna anser att det är hög tid att regeringen tillsätter en utredning för att se om det är möjligt att införa något liknande i Sverige.
Under den tid vi kristdemokrater ansvarade för bostadsfrågorna i regeringen presenterade vi 112 skarpa reformförslag för att snabba på byggtakten. Just miljonprogrammens renovering har vi hört dagens regering prata mycket om i opposition men i regeringsställning har det varit tyst, förutom erbjudande om en duschblandare. Vi vill därför be er komma ur förlamningen och överväga det exempel som Tysklands kristdemokrater och socialdemokrater varit så framgångsrika med.
Caroline Szyber, civilutskottets ordförande (KD)
