Fortsätt hålla trycket uppe på regimen i Vitryssland/Belarus

Skrev i senaste Kristdemokraten

Ända sedan förra presidentvalet 2010 Vitryssland (Belarus) har utvecklingen gått åt fel håll. Det som behövs är tydliga krav mot regimen, samtidigt som man gentemot det civila samhället och demokratirörelsen visar stöd och öppenhet genom att ta bort visumkostnaderna för vityska medborgare.

De senaste åren har lite fokus lagts på vad som försiggår i den sista diktaturen i Europa, nämligen Vitryssland. Kriget i Ukraina och en oroande utveckling i Ryssland tillåter den vitryske presidenten Lukasjenko att styra landet på ett repressivt sätt, han har på senaste tiden infört flera lagar som begränsar landet befolkning exempelvis lag som i princip omöjliggöra möjligheter till demonstrationer. EU och USA är förvånansvärt tysta.

Sverige som enskild nation har begränsade möjligheter att påverka interna skeenden i diktaturens Vitryssland, det är därför mycket viktigt att de redskap som vi har utnyttjas klokt så de gör maximal nytta – så är inte fallet idag. Det behövs en kombination av samlade krav mot regimen och av starkt stöd till det civila samhället och demokratirörelsen speciellt inför presidentvalet i november 2015.

Efter 20 år vid makten har Lukasjenko annonserat sin kandidatur i presidentvalet i november 2015. Det finns ingen anledning att tro att detta val kommer att vara demokratiskt. Valfusk var utbrett i valet 2010 då Lukasjenko fick mer än 80 procent av rösterna. 2010 års val följdes av våld och hårda repressalier mot politiska aktivister och medborgarrättskämpar. Några av oppositionens presidentkandidater fick också hårda fängelsestraff. Den tragiska utvecklingen efter förra valet och den propaganda som följde från regimen har tagit hårt på den vitryska oppositionsrörelsen. Hot och trakasserier av olika slag och risken att förlora jobbet leder till att färre är redo engagera sig i oppositionspartierna. Att kandidera innebär en risk och många är rädda för sin egen och sina familjers skull. Detta har resulterat i att ett halvår innan presidentvalet finns inga tydligt uttalade kandidater, förutom Lukasjenko själv. Då TV och radion är statligt ägda kommer det vara i princip vara omöjligt för eventuella kandidater att få utrymme i media.

Kriget i Ukraina har gett Lukasjenko nya möjligheter att legitimera sin position både inom landet men även utomlands. Statlig propaganda har under lång tid beskrivit den vitryska oppositionen som ett hot mot stabiliteten och freden i landet. En majoritet av befolkningen tror att om den EU-vänliga oppositionen kommer till makten kan landet hamna i liknande krig som Ukraina. Han har den senaste tiden infört flera lagar som i princip tillintetgör demonstrationsfriheten. Detta sker medan EU och USA är förvånansvärt tysta. Oppositionen är besvikna på att EU blundar för brott mot mänskliga rättigheter i landet. De är också oroliga för att EU inte kommer att våga påpeka valfusk i det kommande valet då detta skulle kunna provocera det allt mer oförutsägbara Ryssland. EU:s tystnad ses som ett tecken på dess förlorade hopp om Belarus som ett demokratiskt land.

I den här situationen behöver svensk utrikespolitik vara tydligare än någonsin. Det innebär för det första, ensam är inte starkt. Den nya linjen om en oberoende röst i världspolitiken skulle vara direkt kontraproduktiv i fallet Belarus. Istället behöver Sverige vara en blåslampa i EU för att unionen ska ta ett tydligare ställningstagande för demokrati och mot Lukasjenko. Ett konkret sätt är att verka för visumfrihet. Ett visum för en vitrysk medborgare kostar dubbelt så mycket som för andra icke EU medborgare i Östeuropa. Detta leder till en isolering som enbart regimen tjänar på. Sverige och EU måste avskaffa visumtvånget samt ge möjlighet för vitryssar att resa och vistas inom EU precis som union gjort i fallet av Moldavien och Serbien. För det andra eftersom yttrandefrihet är så begränsad för oppositionen är det viktigt att stödja oberoende media och journalister, som verkar online. Detta kan ske både genom ett utökat demokratistöd från Sverige men också genom samlade insatser från EU.

I fallet Belarus har Margot Wallström stora skor att fylla efter sin företrädare, vi ser ännu inga tecken på att hon har börjat göra det. Sverige har historisk varit ett av de få länder som tydligt visat sitt stöd för demokratirörelsen i Vitryssland. Att försöka hålla sig still i båten i ny utrikespolitik paradigm och inte prioritera länderna som ligger så nära Sverige är inte lång siktigt politik som kan resultera i nya kriser i Östersjöområdet. Vitrysslands folk förtjänar en aktiv svensk utrikespolitik, en utrikespolitik som tar sikte på ett fritt och demokratiskt Vitryssland.

Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot, valobservatör i presidentvalet 2010, Kic-styrelse
Aliaksandr Mazurkin, Kic-kansli

Var social, dela med dig!

,