Vi accepterar inte walk-over i terrorfrågan

Skriver i Expressen tillsammans med Erik Slottner om åtgärder mot terror-resor bättre lagstiftning och att kommuner kan och måste göra mer.

Enligt Säkerhetspolisen har upp till 300 personer lämnat Sverige för att ansluta sig till IS eller andra terrorgrupper. Sverige är det land i Europa, efter Belgien, som har högst andel personer som befinner sig i Mellanöstern för att strida. Uppemot 100 personer har återvänt, ofta med en radikaliserad syn på islam och erfarenhet av terrorhandlingar.

Sverige har redan drabbats av en terrorattack, då en svensk medborgare sprängde sig själv i centrala Stockholm i december 2010. Tidigare samma år var fyra svenska medborgare på väg att genomföra en attack mot den danska tidningen Jyllands-Posten. Planerna avslöjades av svensk och dansk säkerhetstjänst.

Sverige är således inte förskonat från islamistisk extremism och terrorrelaterad verksamhet. Trots det har Sverige, vid en jämförelse med EU-länder med likande hotbild, en dålig beredskap. Att jämföra Sveriges arbete med Danmarks är som att jämföra dagis med universitet, framhöll nyligen Magnus Ranstorp, terrorismforskare, i en intervju. Frågan debatteras dock alltmer som en följd av de tragiska terrorattackerna i Paris och Köpenhamn.

I Norge riskerar personer som ansluter sig till terrorgrupper sex års fängelse. I Belgien har myndigheter rätt att dra in bidrag till återvändande islamister. I Tyskland och Nederländerna kan passen dras in. I Storbritannien kan såväl pass som medborgarskap återkallas.

Regeringen utreder hur terrorresor kan kriminaliseras för att vi ska kunna ställa återvändare inför rätta. Det är en angelägen åtgärd, men det räcker inte. Vi behöver även se över möjligheten att återkalla medborgarskap för dubbla medborgare. Likaså att temporärt beslagta pass.

De som åker på terrorresor är i regel unga män med multikriminell bakgrund från segregerade miljöer utanför storstäderna. De måste fångas upp tidigt. Detta sker genom förebyggande arbete och genom att främja och stödja goda normer och värderingar. Att involvera familjen i det förebyggande arbetet mot radikalisering kan spela en avgörande roll. Det är också viktigt att samverka med det civila samhället. Det visar inte minst erfarenheterna i danska Århus, där 31 unga män lämnade staden för att strida med IS under 2013, en siffra som efter b.la. samarbete med moskén minskade till en enda person 2014.

De flesta kommuner har, drastiskt uttryckt, lämnat ”walk-over” och arbetar inte specifikt med våldsbejakande islamistisk extremism. Stockholms stad har inte satt frågan på agendan. Då den rödgrönrosa majoriteten i staden nyligen presenterade utkastet till instruktion för det nya rådet för mänskliga rättigheter nämndes inte våldsbejakande extremism med ett enda ord. Däremot nämndes en rad andra kunskapsområden som de sakkunniga ledamöterna ska representera.

Vad kan då Stockholms stad och andra kommuner göra för att motverka våldsbejakande islamistisk extremism? Vi föreslår följande:

• Inrätta ett länsgemensamt centrum som jobbar med avhopparverksamhet och anhörigstöd.

• Upprätta en handlingsplan för att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism.

• Inför en hjälplinje dit man kan vända sig om en anhörig eller vän radikaliseras.

• Bjud in företrädare för muslimska församlingar till samtal om hur vi ska arbeta gemensamt för att motverka extremism radikalisering.

• Inrätta ett samverkansorgan där skola, polis, socialtjänst, fritidsgårdar och säkerhetspolis strukturerat samarbetar.

• Använd eventuella avhoppare i arbetet med att motverka extremism.

• Utbilda personal i skolor och fritidsgårdar i hur man på ett tidigt skede kan förebygga, identifiera och förhindra radikalisering.

• Utveckla stödet till sociala insatsgrupper och till civila samhället. Framhåll goda förebilder och satsa på långsiktiga sociala investeringar i segregerade områden i ytterstaden.

Även SVT skriver om våra förlag.

Var social, dela med dig!

, ,