Äntligen kriminaliseras terror-resor

Någon undrade förra fredagen på Ungdomens riksdag hur en dag i en riksdagsledamotsliv ser ut. Vill man veta mer gör man bäst i att följa mig i sociala medier – twitter www.twitter.com/carolineszyber eller www.facebook.com/carolineszyber
Kort kan jag sammanfatta denna onsdag, efter lämning på förskolan (ja livet utgörs av en vardag och ett livpussel även för politiker) började jag dagen med möte med bankekonom, olika banker jobbar olika bra med amorteringsplaner. Intressant samtal om kreditsamhället. Följt av Kronofogdens insynsråd. Därefter haft ett bra möte med polis. Mötet lämnade avtryck. Främst då jag blir orolig då flera säger de känner för att lämna polisen. Stort missnöje finns. Vi behöver fler poliser inte färre. Därefter till riksdagen, gå igenom mail, post, några telefonsamtal, en intervju, jobbade lite med en artikel, möte med fokus på politikutveckling och därefter dags för votering. Dagens votering kändes extra viktig- idag kriminaliserade vi äntligen terror-resor. Väldigt viktigt! Min artikel jag skrev till regeringen tidigare.

Sedan hem och göra middag till sonen och förbereda inför distriktsstyrelsemöte som vi sedan hade per telefon. Leka, busa och natta sonen. Därefter skriva protokoll, gå igenom mail, och uppdatera sociala medier såsom denna blogg! Titta på svt forum och Raka svar med partiledare Ebba Busch Thor och sen Uppdrag granskning om hot och hat mot politiker och journalister. Känner igen mig allt för mycket i hatet som tas upp i Uppdrag granskning #ug En av anledningarna jag för-granskar alla kommentarer här på bloggen innan. Kort sagt: det är svårt att säga hur en dag ser ut, de ser väldigt olika ut. Men väldigt många möten och väldigt många mail.

Från min tidigare artikel

”Den etniska rensningen av religiösa minoriteter i arabvärlden eskalerar. Vi nås löpande av obegripligt barbariska redogörelser om halshuggningar, nedbrända kyrkor och hela folkgrupper i panikartad flykt. Organisationen Islamistiska Staten (ISIL) framfart i Syrien och norra Irak har skakat en hel värld. Omvärlden har fått nog och, med den irakiska statens uttryckliga begäran, utför nu NATO-länder bombningar mot terrorgruppen. För svensk del har våra insatser varit av humanitärt slag. Även om ett militärt bidrag från svenskt håll allvarligt borde beaktas, på ett sätt som nu inte verkar ske, så finns det en helt annan fråga som överskuggar Sveriges relation till de illdåd som nu utförs i regionen.

Enligt SÄPO har minst 85 svenska medborgare åkt till Syrien eller Irak för att strida för grupper som Isis och al-Qaida. Men mörkertalet befaras vara stort och i verkligheten kan antalet röra sig om det dubbla. Det gör Sverige till det ett av de länder i västvärlden som per capita bidrar med flest jihadister. Sverige har varit sent ut på banan för att sätta in åtgärder mot detta. Ute i Europa ser det annorlunda ut, och aktiva reformer för att möta utvecklingen är redan på plats. Det handlar om åtgärder som att exempelvis dra in socialbidrag (Belgien, Nederländerna) eller pass (Tyskland) och att dra in medborgarskapet för dubbla medborgare (Storbritannien).”

Var social, dela med dig!

, , ,