Imorse debatt om Hur stoppas telefonbedragarna? Det är ingen enkel fråga på det viset som ibland framförs att bara man inför skriftlig bekräftelse är problemen lösta och det kom tydligt fram vid seminariet där förutom skriftliga avtal, ekonomiska konsekvenser, brott och offentlighetsprincipen diskuterades.
Min ingång var att det är en viktig utredning som Alliansen tillsatte. Mycket hänt sedan dess, självsanering inom branschen mm. Men remissvaren visar att de som inte sköter sig skulle inte skriftliga avtal vara lösningen på. Dessutom klart av remissvaren det skulle slå mot många branscher; tidningsprenumerationer, försäkringar mm som alltid använt befintliga kunder. Norge som har denna lagstiftning har exempelvis undantag för dagstidningar.
Fuskar och blufföretag förbli sådana, kommer hitta nya vägar. Konsumentperspektivet tydligt i utredningen. Men inte rättspersperktivet. I förlängningen då svår med säkerhet för konsumenter.
Bolag som flyttar utomlands gör det hela ännu svårare. Polisen har en del verktyg men behöver fler. Vi är öppna och lyhörda. Där bör politikers fokus ligga inte på hasta fram lagstiftning som inte får avsedd effekt och där problemen kvarstår även efter ny lagstiftning. jag lyfte också att avtalslagen som fyllde 100 år förra året och jag ordnade seminarium om har en lång tradition av muntliga avtal och att en förändring skulle påverka hela avtalslagen och syn på muntliga avtal. Likaså att branschen också behöver nya arbetssätt och detta tar tid så de vill gärna veta om och hur lagen ska se ut. Så regeringen måste återkomma, vi sedan ta ställning men osäkerheten svår för företagare. Viktigt också att ha ett företagarperspektiv på detta. Och för min del står konsumentperspektiv och företagarperspektiv inte emot varandra.
Utredningen om åtgärder mot fakturabedrägerier (dir 2014:12) fick dock i uppdrag att överväga förändringar av ogiltighetsreglerna i avtalslagen i syfte att angripa problemet med bluffakturor. Inriktningen på att just komma till rätta med bedrägliga beteenden har under de senaste åren legat i fokus för den politiska debatten kring avtalsrätten, bland annat genom motioner med krav på åtgärder mot fakturabedrägerier.
År 2012 anordnade civilutskottet en offentlig utfrågning om bluffakturor där bland annat tanken om att införa en generell ångerrätt för avtal mellan näringsidkare diskuterades. För närvarande utreds även ett allmänt krav på skriftlighet vid avtal mellan näringsidkare och konsumenter i syfte att motverka oseriös telefonförsäljning.
Frågan är om de bakomliggande faktorerna till dessa förslag är ett symptom på att rättsväsendet och tillsynsmyndigheter har problem med att hantera en ny sorts kriminalitet, systematiska bedrägeribrott i stor skala, eller om avtalsrätten i sig brister.
Jag lyfte även vikten av att det bättre måste informeras om att man kan bestrida en faktura och att man inte behöver betala den direkt.
En i publiken berättade att just nu används också skriftlig bekräftelses av oseriösa företag de skickar direkt efter samtal sms eller mail där man bara behöver klicka i. Så de har gått vidare redan. Nackdelen med detta är idag att då är kunderna bundna direkt, annars alltid 2 veckors ångerrätt.
