Jag förstår verkligen inte hur regeringen tänker när det gäller kandidaturen till FN. Är målet så viktigt att de är villig att tumma på alla principer på vägen? Å vad är då platsen egentligen värd. Jag blir mer och mer skeptisk till kandidatur med tanke på vad Sverige verkar tumma på under tiden. Så säkerhetsrådet är bra ambition men samtidigt måste man vilja påverkar FN och nu verkar Sverige snarare rätta in sig i leder istället och vill inte vilja ändra något. Oroande. Och när kritik framförs från personer som känner FN:s fel och brister som Inga-Britt Ahlenius då säger Margot Wallström ”hon klagar alltid”.
Målet är viktigt men det är också vägen dit.
