En av mina första intervjuer som familjepolitisk talesperson var i Världen idag.
Förskolan har byggts ut i mycket snabb takt. En stor andel barn i Sverige tillbringar nu den största delen av sin vakna tid en vanlig vardag i förskolan. År 2015 var 83 procent av alla 1-5-åringar inskrivna i förskolan, vilket motsvarar drygt 490 000 barn. Det är därför en mycket angeläget att förskolan håller högsta klass. Barnomsorgspolitiken har dock under de senaste årtiondena i stor utsträckning fokuserat på tillgången till förskolan snarare än kvaliteten på verksamheten. Resultatet har bland annat blivit allt större barngrupper.
”Jag tycker att förskoleupproret talar för sig själv om de stora problem som finns inom förskolan. Många föräldrar hör av sig till mig och talar om förskolan som ”förvaring”. Det är tydligt att Socialdemokraterna helt saknar perspektivet att barn behöver trygghet. Trygghet dels kan uppnås genom små barngrupper, dels genom att låta barnen börja förskolan när de är mogna för det.” säger Caroline Szyber i intervju med Världen idag
en maxgräns på tolv barn per förskolegrupp, säger Caroline Szyber, familjepolitisk talesperson för KD.
Men där stannar också likheterna mellan partiernas barnomsorgspolitik. Medan Kristdemokraterna vill införa en barnomsorgspeng som ger föräldrar möjlighet att stanna hemma längre med sina barn, vill Socialdemokraterna införa allmän förskola från två års ålder.
Kristdemokraterna är alltså positiva till en sådan lösning.
– Det är viktigt att föräldrar får flexibilitet att välja den lösning som är bäst för deras barn. Små barn är främst i behov av anknytning och trygghet, säger Szyber.
Det är inte en syn som delas av Szyber.
– Det är väldigt enkelt att säga att det är en ”kvinnofälla”. Jag tror att barnens perspektiv måste komma fram tydligare än det gör i dag. Det viktiga är att låta föräldrar fatta beslut som är bäst för deras barn.
Caroline Szyber påpekar att hon inte tror att det är negativt för vare sig mammor eller pappor att vara hemma lite längre med sina barn.
– Jag tror inte att man ser det som ”förlorad tid” att vara med sina barn. Snarare tvärtom. Det är väldigt få som vid livets slut ångrar att de tog tid för barnen.
