Istället för att retirera från statens kärnuppdrag, som fungerande och upplysta vägar eller närvarande poliser, behöver staten flytta fram sina positioner och visa på en ambition för att låta hela landet leva.
Regeringen vältrar via sin myndighet över ansvaret för genomfartsvägar på byalag och samhälligheter. Budskapet till landskapet är att ”ska ni ha något får ni sköta det själva”. Samtidigt reduceras statsbidraget till vägföreningarna vilket försvårar möjligheterna att sköta vägarna.
Till detta kan också läggas Trafikverkets nya krav på vägbelysningsstandard. Alla kommunägda väglysen har fått nya krav för att uppfylla trafiksäkerhet. Väglysen måste kunna ge vika vid kollision. Istället för att staten tar denna kostnad står kravet på kommunerna att bekosta nya väglysen eller släcka och riva dem. Trafiksäkerheten vid en kollision är eftersträvansvärd, men måste också vägas mot det beckmörker som blir rådande utan vägbelysning.
Nuvarande regering är inte direkt besjälad av tanken att det ska gå att ta sig fram med bil. Och hur kan det bli annat när Miljöpartiet sitter i regeringen? Under en lång rad år då partiet satt i opposition satsade inte det gröna partiet en krona på utbyggnaden av vägnätet i sina budgetförslag.
Lägg därtill Polisens svåra uppgift med stora områden att bevaka. Vid de medborgardialoger som Polismyndigheten genomför är den återkommande vädjan som framförs – framförallt på landsbygden – att polisen kunde öka sin närvaro lokalt. Det är långt till den statliga landsbygdskommitténs krav på att det ska gå att ställa krav på maximal insatstid för polisärenden där ingripanden ska ske omedelbart.
Det finns livskraft i Sverige. Ett exempel är just Föreningen enskilda vägar vars medlemstal växer stadigt. Människor är beredda att kämpa för sin bygd och göra vad man kan för att den ska blomstra.
Men Sverige behöver en landsbygd som inte bara överlever utan även är en tillgång för hela Sverige, attraktiv och innovativ. Landsbygdskommitténs krav på en samlad organisation för statlig service i samtliga funktionella arbetsmarknadsregioner, bör hörsammas. Tänd lyset och bana väg för livskraft i hela landet – staten ska stå kvar i landsbygden.
