Sedan lång tid tillbaka vet vi att rökning, alkohol och droger är skadligt för hälsan. Det har varit en stor uppslutning bland forskare och aktörer i samhället att minska användandet och en samsyn att förhindra att barn utsätts för detta under uppväxtåren. Det har varit framgångsrikt.
Det uttrycks tydligt i Tobakslagen från 1993 att det är ”på grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna med bruk av tobak och exponering för tobaksrök”. Det är förbjudet att röka i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet, skolgårdar och vid förskolor och fritidshem. Alla rektorer har ett ansvar för att rökförbudet följs.
Under #metoo-kampanjen kunde vi ta del av många berättelser om kränkningar och övergrepp inom många branscher och olika hashtags. Det var svårt att läsa om berättelserna från skolan #tystiklassen. Berättelser om grova kränkningar, övergrepp och könsord verkar vara en del av vardagen och otryggheten bland både elever och lärare verkar vara utbredd. Hur ska våra barn kunna ta till sig kunskap och ha en arbetsmiljö som främjar trygghet och inlärning när det ser ut på detta viset på så många skolor i landet?
I kölvattnet av detta har det också kommit fram i en rapport från Skolverket att endast hälften av landets skolor har porrfilter och riktlinjer för detta saknas. Kriminologen Maria Dufva menar att det är vanligt att barn exponeras för porr i skolan och forskning från Uppsala universitet visar att genomsnittsåldern när barn aktivt börjar söka efter porr är 12 år för pojkar och 13 år för flickor.
I ett inslag från SVT i december 2017 berättar författaren och föreläsaren Marie Ahlin om sina erfarenheter från olika skolor. Hon har under flera år föreläst om barns säkerhet på nätet och har tillsammans med Ulrika Stigberg skrivit boken ”Visuell drog” om barn, unga och nätporr. Hon har mött sexåringar som har svårt att somna på kvällarna efter vad de har sett på nätet.
Men forskare är inte överens. Internetforskaren Elza Dunkel menar att filtren kan leda till att barnen inte vågar dela sina funderingar eller slå larm till vuxna. Hon hänvisar till studier som visar att vuxna, där det finns filter, är mindre benägna att prata om porr och att lära barn navigera på nätet.
Föreläsaren Marie Ahlin är inte av samma uppfattning. Hon menar att porren får sätta standarden för sexualiteten innan barn själva har utforskat den och det är fel. Barn ska inte själva ansvara för att filtrera bort porr. Hon anser att det borde vara standard med porrfilter i alla skolor.
Varför har samhället så tydligt tagit ställning och lagstiftat när det gäller barns utsatthet för rökning, alkohol, giftiga kemikaler och trafiksäkerhet men inte när det gäller porr?
Bristen på kraftsamling mot porrens skadliga inverkan och påverkan skrämmer oss. Här har även barnperspektivet satts på undantag. Det som tidigt präglar oss sätter spår för resten av livet. Det måste införas riktlinjer om porrfilter i alla skolor.
Att hälften av alla skolbarn i grundskolan har fri tillgång till porr är absurt. Vi uppmanar därför föräldrar som har barn i grundskolan eller snart ska börja; Kräv porrfria skolor för era barn!
Barn har rätt till en trygg och säker skola och ska inte bli utsatta för porr i någon skola under sin uppväxt.
