Idag ska hela svenska folket ha deklarerat sina inkomster för året som gått. Numera är hanteringen synnerligen effektiv. Nästan 4 miljoner har redan gjort det via mobilen eller Internet. Vissa har accepterat Skatteverkets förtryckta privatekonomiska uppgifter med en enkel signatur. Andra yrkar på avdrag, resor till och från arbetet, uthyrning av delar av bostaden och allt möjligt som avgör vilken extra skatt man blir skyldig staten eller eventuellt får tillbaka.
Vad motiverar skatter? Finns det gränser för beskattning? Kan skatter rent av bli oetiska? Frågorna är många och de måste ställas och besvaras.
De politiska partier måste ge tydliga och försvarbara skäl för sin principiella syn på skatter annars saknas moralisk legitimitet för deras politik. Under många skattepolitiska debatter i och utanför Sveriges riksdag har jag erfarit att för vänsteroppositionen handlar moral och skatter bara om skatteundandragande och skattefusk. De har svårt att ta till sig att även skattetryck och skattelagstiftning kan vara oetisk och sakna moralisk legitimitet. I extrema fallet anser vänsteroppositionen att alla inkomster tillhör staten – 100% a la Pomperipossa.
Jag ser skatt som ett medel för att vi ska få ett fungerande samhälle för alla medborgare.
En skatt som kommer smygande är inkomstskatten. Numera anser oppositionen i Riksdagen att alla som tjänar mer än 27 000 kronor i månaden är höginkomsttagare och ska betala 51-52 procent i inkomstskatt på löneförhöjningar. Det innebär i klartext att var fjärde sjuksköterska och var femte grundskollärare betalar mer än hälften av den sist intjänade hundralappen i skatt. Oavsett om det går nöd på den som tjänar sådana inkomster, måste ett skattesystem belöna hårt arbete och utbildning. Ska man då inte få behålla hälften av sin inkomst? Hur tror oppositionen att sjuksköterskan har utrymme, efter att ha skattat bort halva sin lön, att betala tillbaka sitt studielån?
Jag anser att det måste finnas en avvägning mellan ett skattefinansierat välfärdssamhälle och rätten till det egna hemmet liksom rätten till en större del av sin arbetsinkomst än den som betalas i skatt.
I deklarationstider hoppas jag att fler uppmärksammar att de de facto fått mer pengar i plånboken, främst tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 27 000 kronor får tack vare Alliansen behålla 1 891 kr mer av sin lön. Som kan användas för att betala av studielånet, betala av på husamorteringen, pensionssparande eller resa – ja unna sig det där lilla extra…
